Pusselbitar

För lite mindre än tre månader sedan rev jag sönder version ett av min rymdopera, kastade upp alla bitar i luften och såg dem singla till marken som konfetti.

Då hade jag en historia med ett (allt för) stort mått av världsbygge, med karaktärer som delvis flöt ihop. Men det som höll ihop hela paketet var rejält med ”sense of wonder”. Den dramatiska kurvan var väl inte perfekt (shitty first draft) men inte åt pipan heller. Nog mest lite långsam.

Sedan dess har jag jobbat på att fokusera varje karaktär att bli sin egen och på det viset faktiskt fått in ännu mer världsbygge utan att tynga texten med fler ord. Den dramatiska kurvan är tajtare, egentligen med samma händelser som förut men i en bättre ordning som gör hela historien tydligare (hoppas jag).

Nu återstår jobbet med att verkligen få ordning på allt som just nu är lite snurrigt efter alla omskrivningar. Det finns till exempel platsbeskrivningar som kommer för sent eftersom scenen de fanns i från början har flyttats. Sen är det dags att låta folk läsa igen, denna gången i större krets än första.

Annonser

Årets bokmässeinlägg

fredrik0073svv

För ett litet tag sedan tog jag nya författarbilder hos fotograf Lars Ardarve. Här är en av dem. Visst blev det bra?

Och jo visst, jag var på bokmässan. Nej, den var inte som vanligt. På många sätt. Framförallt blev den kort.

Jag lämnade mässan redan fredag kväll. På lördag bar det av utomlands för sen semester och lite extra skrivtid. Så det blev inte ens någon traditionell post-bokmässanbrasa hemma i år.

Det av mässan som blev av var superkomprimerat men kul. Jag lyckades träffa nästan alla jag ville, flera av dem inom loppet av några timmar på torsdag. På fredag blev det dayjob för hela slanten, men även snabbmingel vid halv sju och trevlig middag med några författarvänner. De få timmarna, med just de människorna, gjorde mässan komplett trots begränsad tid.

Deadline down

I dag har jag officiellt missat min egen deadline för rymdoperan.

Jag brukar vara bra på att sätta och klara mina egna deadlines, även om det är helt fiktiva riktlinjer som ingen utom jag bryr mig om. Så det stör mig en del.

Men å andra sidan så var just denna inte så viktig, egentligen. Av lite olika skäl (som jag tänker vara kryptisk med, så det så) ville jag ha avslutat den här redigeringen i god tid till bokmässan, så jag satte en ganska aggressiv deadline till i dag. Den var lite väl hård, med tanke på att den konkurrerade med deadline i ett annat projekt också.

Så jag får väl äta lite choklad, sikta på att klara plan B och vara klar till slutet av oktober istället. Det räcker gott och väl, egentligen.

Music maestro, please

Det slog mig i dag att ett enda band har inspirerat mina texter mer än jag nästan törs erkänna.

Det är belgiska Hooverphonic. Och givetvis borde jag kunna mer om bandet än jag gör, men de ska i alla fall få mycket kärlek och lite oombedd gratisreklam av mig här och nu.

Mest är det deras sound, och hur det förändrats över åren, som inspirerar. De började i trip-hop-stil redan 1996 med debutalbumet och har sedan passerat igenom de flesta moderna musikstilar. De har allt från lättsmält rock till riktigt märkliga låtar som Frosted Flake Wood.

I min rymdopera, som jag håller på att redigera, finns en plats som spelar en väsentlig roll för handlingen. Den är mytomspunnen, legendarisk och hemlighetsfull. Flera söker den, av väldigt olika skäl, men bara ett fåtal vet sanningen. En bit av sanningen som inte finns i boken är att Hooverphonic fick mig att hitta den och därmed gav mig sista pusselbiten för att kunna skriva boken. Så tack för det!

Inte nog med det så har de redan inspirerat ett manus jag inte börjat med ännu. Ett som det kliar i mig att få ge mig på.

Så över till Spotify med dig och lyssna på allt de gjort, nu.

11

Okej, det är en sliten men ändå underbar klyscha, det där att vrida upp volymen till 11.

Men det är ju vad jag gör just nu, skulle en kunna sammanfatta det. Jag sitter med redigering och omskrivning av rymdoperan (som jag i brist på bättre kallar den). Det är som att mixa en symfoni. Inspelningen är klar, alla instrument spelar samma melodi. Nåja, de flesta för i alla fall det, men det är inget som inte kan rättas till.

Bara att kavla upp ärmarna. Det finns hundratals rattar och reglar på mixerbordet. Alla ska ställas precis rätt så att det blir en vacker, balanserad helhet. Så att jag sedan kan vrida upp volymen på storyn till 11 utan att det skorrar i högtalarna.

Från Finland mot Rymden

IMG_2063

Förra veckan gick Worldcon75 av stapeln i Helsingfors. Nu sitter jag hemma vid skrivbordet och försöker smälta intrycken.

På liknande sätt som förra gången jag var på ett SF-konvent, Fantastika i Stockholm (som jag också bloggat om för länge sedan), så åkte jag hem med mängder av nya tankar och intryck som nog inte alla landat ännu.

Det var så mycket som hände, allt fantastiskt kul och givande. Jag har lyssnat på föredrag och paneler om allt mellan himmel och jord, inklusive kvantdatorer och en panel med George R.R. Martin som jag först inte ens hade tänkt gå på eftersom kön för att komma in väntade vara orimligt lång. Men jag kom in.

Ändå är det som kommer att vara med mig längst något mycket enklare. Jag har verkligen uppskattat alla gamla och nya vänner jag träffat, hängt med under konventet och alla samtal jag haft med dem. Jag är tacksam för den möjligheten och gläds åt att vara en del av fantastik-världen. Jag kan inte tänka mig någon bättre.

Nu känner jag mig redo att gripa tag i höstens jobb med ny energi. Jag har mycket att göra.

MacGuffin b gone

Jag jobbar just nu om ett manus en del, p g a reasons.

I går stök jag en del av manus som visserligen fungerade men som var lite för mycket MacGuffin egentligen. Jag hade det som en katalysator för handlingen, men den bromsade också bitvis i onödan.

Det är lite på temat experiment-verkstad, men jag har hittat andra sätt att driva handlingen framåt utan att ändra i huvud-storyn. Det känns som om det gör nytta. Det var inte ens en ”darling”, denna gången, men eftersom den var invävd överallt så är det en hel del jobb kvar för att rensa ut den. Sen ser vi om alternativet fungerar bättre.

Apropå darlings så rök en häromdagen. Första scenen jag skrev i det här manuset åkte till trash efter att ha överlevt säkert fyra omarbetningar. Den har spelat ut sin roll nu och får vila i frid.