2018 börjar bra

Strax efter årsskiftet började jag planera del 2 av rymdoperan på allvar. Så vad har jag gjort?

Jag har ett grovt synopsis, där varje del har ca en sida för ”sin” handling och en sida med allmänna förutsättningar. Jag skrev det när del 1 närmade sig klar, så den är så klart bäst beskriven. Sedan blir detaljerna nödvändigtvis lite färre för varje del, men huvuddragen finns där.

De senaste veckorna har jag jobbat med att bryta ner synopsis för del 2 i scener. Det är en salig blandning mellan plotpoints och karaktärsfrågor, utan ordning alls. Sen har jag sorterat upp den där sörjan och skapat sammanhängande trådar för varje del av handlingen. Jag saknar några trådar som jag vet att jag behöver jobba ordentligt på, men de viktigaste är planerade.

Där brast dock tålamodet och jag kände att jag bara måste skriva! Så jag pausade planeringen och skrev två kapitel. Ett är det som jag tror ska inleda hela boken, ett inleder tråden för en av huvudkaraktärerna i del 1.

De kändes riktigt bra, för att vara shitty first drafts. Men viktigast av allt: jag är på gång!

Annonser

Mellanprojekt

Jag har gjort ett experiment. Medan jag jobbat på för fullt med min rymdopera så har jag skrivit på en helt annan historia parallellt.

Alla gånger som jag försökt att hålla två projekt i luften samtidigt så har de kraschat. Men skam den som ger sig, så jag vågade igen, fast med nya verktyg. Rymdoperan hade jag rätt så klar i huvudet, och ”mellanprojektet” fick vara något helt annat. Jag planerade upp båda lika noga, scen för scen, före jag skrev. Fokus hade jag på rymdoperan, men jag använde mellanprojektet som avkoppling, eller när jag körde fast.

Så nu har jag ett shitty first draft på något helt annat också. Jag har låtit det vila lite, och tittat snett på utskriften ibland, men nu är det nog dags att läsa det och se om det kanske inte är så dumt ändå.

Samtidigt har jag börjat plotta upp del två av rymdoperan. Kan inte vänta på att börja skrivs den snart.

Fast apropå vänta. Kolla gärna in min tidsresenovell i senaste Brev från Cosmos! Den är dessutom gratis, som en tidigt julklapp.

Deadline down

I dag har jag officiellt missat min egen deadline för rymdoperan.

Jag brukar vara bra på att sätta och klara mina egna deadlines, även om det är helt fiktiva riktlinjer som ingen utom jag bryr mig om. Så det stör mig en del.

Men å andra sidan så var just denna inte så viktig, egentligen. Av lite olika skäl (som jag tänker vara kryptisk med, så det så) ville jag ha avslutat den här redigeringen i god tid till bokmässan, så jag satte en ganska aggressiv deadline till i dag. Den var lite väl hård, med tanke på att den konkurrerade med deadline i ett annat projekt också.

Så jag får väl äta lite choklad, sikta på att klara plan B och vara klar till slutet av oktober istället. Det räcker gott och väl, egentligen.

Ett steg i taget

Vi spelade in Fantastisk Podd i går och pratade bland annat om vad vi väljer att berätta om vad vi skriver på och till vem.

Jag är alldeles för ängslig med det, inte för att jag tror att någon ska knycka mina idéer (så originell är jag inte) men för att det skulle vara så jobbigt att sedan liksom behöva erkänna vilka projekt som misslyckats. För det gör de, oftare än jag vill tänka på. Den som påstår motsatsen är antingen smått genialisk eller inte nödvändigtvis helt sanningsenlig.

Till slut lyckades mina podd-kollegor dra ur mig ett litet avslöjande, trots allt. Det får ni lyssna på podden för att höra (avsnittet kommer i höst). Men det är i alla fall ett steg i rätt riktning, för jag vill egentligen berätta mycket mer här om vad jag faktiskt skriver på. Det vore så kul att göra det så jag har bestämt ett projekt som just nu är i tidig planering där jag tänker blogga om allt under processen, fast utan spoilers såklart. Jag måste ta sats för att våga göra det, så det kommer ta ett litet tag till, men det kommer.

Bara en liten teaser här och nu: Jag planerar att kombinera en genre jag älskar i dag, med en annan som jag älskade på 80-talet, men som inte gör mycket väsen i dag. Vad kan gå fel med det?

Allt, så klart.

Smider planer

Ibland behöver en ta ett steg bakåt och tänka. Det har jag gjort nu, medan jag kutat runt i Andromeda-galaxen i Mass Effect.

Före det lade jag ett projekt jag länge velat skriva till ”jäsning”, och till testläsare. Då har jag skrivit råutkast och redigerat en vända. Efter det behöver jag distans och input från läsare jag litar på före jag kan jobba vidare mot målet.

Snart är det dags för det. Jag börjar känna mig redo och längtar redan. Fast pennan har inte vilat helt. Jag har kommit en bit på ett annat projekt också under tiden.

Och jag har lovat mig själv att berätta mer om vad som är på gång här, lite tidigare än vanligt.

Snart…

Grå påsk

Jag har gett mig av neråt landet på utflykt. Sitter på ett litet pensionat och ser ut på regnet.

Det är kallt, men mysigt. Min fru bläddrar i en bok och jag sitter och skriver de första trevande orden på ett nytt projekt.

Projektet är uppe i Scrivener. Jag har satt flaggor på de viktigaste händelserna i handlingen och filat på karaktärerna. Jag har satt ett mål att skriva 40 000 ord till mitten av december. Jag tror att det är rätt format för det här projektet. Drygt 1000 ord har det blivit hittills, men jag saknar några pusselbitar mellan de viktigare händelserna.

Denna gången är det klart mer jordnära än jag brukar skriva. Ibland måste en testa sina gränser och utmana sig själv utanför komfortzonen. Fast det är ingen deckare denna gången heller.

En ny början

I går kväll (nåja, nästan mitt i natten) bråkade jag i över en timme med Scriveners Compile-funktion.

Den vägrade lägga in kapitelnummer. Och inte gjorde den rackarn det ens när jag härmade samma inställning som i förra manuset! Något måste ha ändrats när någon uppdatering landade på min dator. Hrmpf!

Till slut gick det i alla fall och i och med detta har jag satt punkt på första utkastet, första redigeringsvändan på mitt shitty first draft. Jag kanske kan kalla det WIP istället nu? Hur som helst så är det dags att lägga nio månaders skrivarbete åt sidan ett litet tag för att få distans. Under tiden skickar jag det till några få utvalda som helt enkelt får svara på frågan: Funkar detta över huvud taget?

Om de svarar ja så blir det till att putsa upp det ett par varv till, analysera alla dramatiska kurvor och karaktärsutvecklingar så de skiner. Jag har inte mindre än åtta POV-karaktärer den här gången. En av dem är ett rymdskepp, så det så.