Post midsommar

Så midsommar ja!

Jo, den var mycket trevlig. Avslappnat med närmaste familjen. Härlig lunch (sill och potatis), skönt häng och grill på kvällen. Vi besegrade vädret genom att inte ens försöka sitta ute och var precis klara med grillen när det började regna. Grym tajming!

Resten av helgen blåste och regnade om vart annat. Lördagen var speldag med Pandemic Legacy. Aldrig fel att rädda världen och äta pizza. Det planerade segelflyget i dag blev däremot gräsklippning istället medan regnskurarna smattrade på traktortaket, men det var inte illa det heller.

Och nu har jag avslutat mitt skrivbeting för i dag och passerat 10 % på mitt nya projekt. Inte nog med det så har jag på ännu ett sidoprojekt så att jag har mer att noja över att jag borde skriva istället. Och det kanske jag kommer att göra också, men inte i dag.

Med andra ord: helgen kunde inte varit bättre. Eller jo, om det faktiskt blivit lite flyg kanske. Men det låtsas jag inte om just nu.

Copy and paste

Jag är nog en hopplös idédriven författare, för jag har en hel hög utplanerade projekt för alla olika idéer jag bollar i huvudet. Mer av skrivjobbet handlar om att inte skriva än en kan tro. En del försvinner eller muterar till något annat. Det är bara de tankar som vägrar att släppa taget som jag till slut lyckas skriva klart från a till ö.

Men jag har börjat lära mig lite om hur min skrivhjärna fungerar nu. Den kräver märkligt nog både planering och omväxling. Parallellt med mitt senaste manus, del ett av tänkta tre i ett rejält komplicerat rymdepos, har jag helt utan planering skrivit på en slags paranormal advokatthriller med skräckinslag. Den är inte i närheten av klar och kanske aldig blir, men den är strålande att för att växla tanke när jag kör fast.

Nu har jag planerat in en enklare historia med ganska jordnära tema (som omväxling, åter igen). Jag hittade faktiskt en gammal text, en tänkt början på en annan historia som jag kan ta delar av nu. Den skrev jag på en skrivkurs och den blev ganska bra om jag får säga det själv. Den kan jag återanvända. Jag kastar ingenting, en vet ju aldrig!

Så även om det är lite fusk så klarade jag dagens antal ord genom att helt enkelt klistra in det mesta av den gamla texten där den med lite omarbetning ska bo i det nya manuset. Det får sätta punkt för dagens jobb, men det räknas väl liksom ändå?

Smider planer

Ibland behöver en ta ett steg bakåt och tänka. Det har jag gjort nu, medan jag kutat runt i Andromeda-galaxen i Mass Effect.

Före det lade jag ett projekt jag länge velat skriva till ”jäsning”, och till testläsare. Då har jag skrivit råutkast och redigerat en vända. Efter det behöver jag distans och input från läsare jag litar på före jag kan jobba vidare mot målet.

Snart är det dags för det. Jag börjar känna mig redo och längtar redan. Fast pennan har inte vilat helt. Jag har kommit en bit på ett annat projekt också under tiden.

Och jag har lovat mig själv att berätta mer om vad som är på gång här, lite tidigare än vanligt.

Snart…

Pausmagi

Det börjar bli vår ute. Jag sitter på flygklubben och hoppas molnen ska skingras. Kanske blir det årets första start i år, kanske inte.

Under tiden jäser manuset. Jag har det ute hos några testläsare och har bestämt att inte röra det förrän de återkommit. Dessutom har Mass Effect: Andromeda kommit, så jag flyger runt i rymden på PlayStation på kvällarna. Bra tajming med min paus. (Står det stilla här så vet ni varför!)

Sist jag hade skrivpaus landade tankarna på manuset så jag kunde skriva råutkastet klart. Det hade inte gått annars. Dessutom hittade jag tre ytterligare projekt att jobba på. Den här gången kommer jag inte pausa lika länge, men jag använder pausen för att prioritera mellan projekten.

Lutar åt att ta mig an ett lite kortare manus först, och låta två längre få lite mer tid att mogna. Jag längtar efter att få skriva, men har verkligen märkt hur mycket planering och förberedelse hjälper mig att skriva bättre. En månad ytterligare tid att tänka före jag sätter igång kan vara skillnaden mellan att lyckas eller att hela storyn tvärbromsar på halvtid. Då kan vi prata om bortkastat arbete!

Men vad då?

Jo, så idag fick jag krama ur mig något fungerande i SFD 1. Det kändes trögt, men något blev det.

Istället rann det på som bara den på SFD 2. Det kändes lite som ett guilty pleasure, eftersom det ligger som prioritet 2. Hmpf.

Inget blir som en tänkt. Bäst att jobba vidare och hoppas att det ändå landar rätt till slut.

Nytt och gammalt

Efter bokmässan börjar hösten, min bästa skrivtid. Dessutom snurrar huvudet av alla intryck och nya tankar som ska omsättas till text.

Det brukar landa i någon form av riktning för skrivandet. Denna gången blev det en enkel slutsats. Mer!

Jag måste vara realistisk. Jag har dåligt med tid att skriva, så är det bara. Men det kommer alltid att vara så, så who am I kidding? Lösningen får bli att utnyttja tiden mer. Särskilt alla luckor som finns här och var som lätt glöms av.

Jag har två projekt som vägrar släppa taget, ett ”gammalt” som rullat igång nu och ett nytt jag bara börjat plotta på. Okej, så får det bli. Jag kör båda, det måste gå med lite mer planering. Fokus på ett, men jobb med det andra när det blir läge. Första målet får vara lågt satt: shitty first draft är bästa sättet att sedan slipa fram något bra.

Och när jag ser högarna med böcker jag vill läsa så okej, mer av det också. Att läsa är att skriva! Nu kör vi!

Planera på papper? Njae…

Det här hände.

Jag startade om ett äldre projekt, som legat i träda medan jag jobbat med annat. Jag strök och hackade i det jag hade och fick fram några få sidor som var bra. Det var lösryckta scener som inte hängde ihop alls, men som delade samma känsla.

Sedan tog det stopp. Jag kom ingenstans. När jag försökte planera så snurrade huvudet kring alla olösta frågor och när jag skrev så blev det bara ord rakt ner i papperskorgen.

Vi åkte till Trysil för en jobbgrej, det vanliga företagsgiget med konferenspass och kick-off. På väg ner för fjället på mountainbike lossade nåt. Det där som saknades fanns ju där, det hade liksom stirrat på mig från de där scenerna redan från början. Jag hade bara inte sett det. Givetvis fanns inget anteckningsblock på hotellet så jag fick ta till baksidan på en utskrift med jobbgrejer jag hade med mig och skissade upp en grov tidslinje. Lycka!

Nu har jag rätt känsla i texten och en röd tråd. Behöver bara strukturera upp allt och sedan skriva så det glöder. Så jag satte mig med mer papper för att skissa vidare, inspirerad av det där kladdiga papperet från Trysil som knappt går att läsa.

Då tog det stopp igen. Jag kan bara inte strukturera mig på papper. Jag blir galen på att inte kunna flytta omkring saker utan att börja om. Post-it-lappar går kanon, så det är inte det. De tar bara för mycket plats och jag kan inte lämna dem framme i månader.

Så nu sitter jag här med mitt Aeon Timeline igen och det händer saker. Jag ger katten i den romantiska författarbilden, med den där sköna anteckningsboken och handskrivna utkast, hur härligt det än låter. Go digital writer!