Pusselbitar

För lite mindre än tre månader sedan rev jag sönder version ett av min rymdopera, kastade upp alla bitar i luften och såg dem singla till marken som konfetti.

Då hade jag en historia med ett (allt för) stort mått av världsbygge, med karaktärer som delvis flöt ihop. Men det som höll ihop hela paketet var rejält med ”sense of wonder”. Den dramatiska kurvan var väl inte perfekt (shitty first draft) men inte åt pipan heller. Nog mest lite långsam.

Sedan dess har jag jobbat på att fokusera varje karaktär att bli sin egen och på det viset faktiskt fått in ännu mer världsbygge utan att tynga texten med fler ord. Den dramatiska kurvan är tajtare, egentligen med samma händelser som förut men i en bättre ordning som gör hela historien tydligare (hoppas jag).

Nu återstår jobbet med att verkligen få ordning på allt som just nu är lite snurrigt efter alla omskrivningar. Det finns till exempel platsbeskrivningar som kommer för sent eftersom scenen de fanns i från början har flyttats. Sen är det dags att låta folk läsa igen, denna gången i större krets än första.

Annonser

11

Okej, det är en sliten men ändå underbar klyscha, det där att vrida upp volymen till 11.

Men det är ju vad jag gör just nu, skulle en kunna sammanfatta det. Jag sitter med redigering och omskrivning av rymdoperan (som jag i brist på bättre kallar den). Det är som att mixa en symfoni. Inspelningen är klar, alla instrument spelar samma melodi. Nåja, de flesta för i alla fall det, men det är inget som inte kan rättas till.

Bara att kavla upp ärmarna. Det finns hundratals rattar och reglar på mixerbordet. Alla ska ställas precis rätt så att det blir en vacker, balanserad helhet. Så att jag sedan kan vrida upp volymen på storyn till 11 utan att det skorrar i högtalarna.

MacGuffin b gone

Jag jobbar just nu om ett manus en del, p g a reasons.

I går stök jag en del av manus som visserligen fungerade men som var lite för mycket MacGuffin egentligen. Jag hade det som en katalysator för handlingen, men den bromsade också bitvis i onödan.

Det är lite på temat experiment-verkstad, men jag har hittat andra sätt att driva handlingen framåt utan att ändra i huvud-storyn. Det känns som om det gör nytta. Det var inte ens en ”darling”, denna gången, men eftersom den var invävd överallt så är det en hel del jobb kvar för att rensa ut den. Sen ser vi om alternativet fungerar bättre.

Apropå darlings så rök en häromdagen. Första scenen jag skrev i det här manuset åkte till trash efter att ha överlevt säkert fyra omarbetningar. Den har spelat ut sin roll nu och får vila i frid.

Ett steg i taget

Vi spelade in Fantastisk Podd i går och pratade bland annat om vad vi väljer att berätta om vad vi skriver på och till vem.

Jag är alldeles för ängslig med det, inte för att jag tror att någon ska knycka mina idéer (så originell är jag inte) men för att det skulle vara så jobbigt att sedan liksom behöva erkänna vilka projekt som misslyckats. För det gör de, oftare än jag vill tänka på. Den som påstår motsatsen är antingen smått genialisk eller inte nödvändigtvis helt sanningsenlig.

Till slut lyckades mina podd-kollegor dra ur mig ett litet avslöjande, trots allt. Det får ni lyssna på podden för att höra (avsnittet kommer i höst). Men det är i alla fall ett steg i rätt riktning, för jag vill egentligen berätta mycket mer här om vad jag faktiskt skriver på. Det vore så kul att göra det så jag har bestämt ett projekt som just nu är i tidig planering där jag tänker blogga om allt under processen, fast utan spoilers såklart. Jag måste ta sats för att våga göra det, så det kommer ta ett litet tag till, men det kommer.

Bara en liten teaser här och nu: Jag planerar att kombinera en genre jag älskar i dag, med en annan som jag älskade på 80-talet, men som inte gör mycket väsen i dag. Vad kan gå fel med det?

Allt, så klart.

Post midsommar

Så midsommar ja!

Jo, den var mycket trevlig. Avslappnat med närmaste familjen. Härlig lunch (sill och potatis), skönt häng och grill på kvällen. Vi besegrade vädret genom att inte ens försöka sitta ute och var precis klara med grillen när det började regna. Grym tajming!

Resten av helgen blåste och regnade om vart annat. Lördagen var speldag med Pandemic Legacy. Aldrig fel att rädda världen och äta pizza. Det planerade segelflyget i dag blev däremot gräsklippning istället medan regnskurarna smattrade på traktortaket, men det var inte illa det heller.

Och nu har jag avslutat mitt skrivbeting för i dag och passerat 10 % på mitt nya projekt. Inte nog med det så har jag på ännu ett sidoprojekt så att jag har mer att noja över att jag borde skriva istället. Och det kanske jag kommer att göra också, men inte i dag.

Med andra ord: helgen kunde inte varit bättre. Eller jo, om det faktiskt blivit lite flyg kanske. Men det låtsas jag inte om just nu.

Copy and paste

Jag är nog en hopplös idédriven författare, för jag har en hel hög utplanerade projekt för alla olika idéer jag bollar i huvudet. Mer av skrivjobbet handlar om att inte skriva än en kan tro. En del försvinner eller muterar till något annat. Det är bara de tankar som vägrar att släppa taget som jag till slut lyckas skriva klart från a till ö.

Men jag har börjat lära mig lite om hur min skrivhjärna fungerar nu. Den kräver märkligt nog både planering och omväxling. Parallellt med mitt senaste manus, del ett av tänkta tre i ett rejält komplicerat rymdepos, har jag helt utan planering skrivit på en slags paranormal advokatthriller med skräckinslag. Den är inte i närheten av klar och kanske aldig blir, men den är strålande att för att växla tanke när jag kör fast.

Nu har jag planerat in en enklare historia med ganska jordnära tema (som omväxling, åter igen). Jag hittade faktiskt en gammal text, en tänkt början på en annan historia som jag kan ta delar av nu. Den skrev jag på en skrivkurs och den blev ganska bra om jag får säga det själv. Den kan jag återanvända. Jag kastar ingenting, en vet ju aldrig!

Så även om det är lite fusk så klarade jag dagens antal ord genom att helt enkelt klistra in det mesta av den gamla texten där den med lite omarbetning ska bo i det nya manuset. Det får sätta punkt för dagens jobb, men det räknas väl liksom ändå?

Smider planer

Ibland behöver en ta ett steg bakåt och tänka. Det har jag gjort nu, medan jag kutat runt i Andromeda-galaxen i Mass Effect.

Före det lade jag ett projekt jag länge velat skriva till ”jäsning”, och till testläsare. Då har jag skrivit råutkast och redigerat en vända. Efter det behöver jag distans och input från läsare jag litar på före jag kan jobba vidare mot målet.

Snart är det dags för det. Jag börjar känna mig redo och längtar redan. Fast pennan har inte vilat helt. Jag har kommit en bit på ett annat projekt också under tiden.

Och jag har lovat mig själv att berätta mer om vad som är på gång här, lite tidigare än vanligt.

Snart…