Deadline down

I dag har jag officiellt missat min egen deadline för rymdoperan.

Jag brukar vara bra på att sätta och klara mina egna deadlines, även om det är helt fiktiva riktlinjer som ingen utom jag bryr mig om. Så det stör mig en del.

Men å andra sidan så var just denna inte så viktig, egentligen. Av lite olika skäl (som jag tänker vara kryptisk med, så det så) ville jag ha avslutat den här redigeringen i god tid till bokmässan, så jag satte en ganska aggressiv deadline till i dag. Den var lite väl hård, med tanke på att den konkurrerade med deadline i ett annat projekt också.

Så jag får väl äta lite choklad, sikta på att klara plan B och vara klar till slutet av oktober istället. Det räcker gott och väl, egentligen.

Annonser

Music maestro, please

Det slog mig i dag att ett enda band har inspirerat mina texter mer än jag nästan törs erkänna.

Det är belgiska Hooverphonic. Och givetvis borde jag kunna mer om bandet än jag gör, men de ska i alla fall få mycket kärlek och lite oombedd gratisreklam av mig här och nu.

Mest är det deras sound, och hur det förändrats över åren, som inspirerar. De började i trip-hop-stil redan 1996 med debutalbumet och har sedan passerat igenom de flesta moderna musikstilar. De har allt från lättsmält rock till riktigt märkliga låtar som Frosted Flake Wood.

I min rymdopera, som jag håller på att redigera, finns en plats som spelar en väsentlig roll för handlingen. Den är mytomspunnen, legendarisk och hemlighetsfull. Flera söker den, av väldigt olika skäl, men bara ett fåtal vet sanningen. En bit av sanningen som inte finns i boken är att Hooverphonic fick mig att hitta den och därmed gav mig sista pusselbiten för att kunna skriva boken. Så tack för det!

Inte nog med det så har de redan inspirerat ett manus jag inte börjat med ännu. Ett som det kliar i mig att få ge mig på.

Så över till Spotify med dig och lyssna på allt de gjort, nu.

11

Okej, det är en sliten men ändå underbar klyscha, det där att vrida upp volymen till 11.

Men det är ju vad jag gör just nu, skulle en kunna sammanfatta det. Jag sitter med redigering och omskrivning av rymdoperan (som jag i brist på bättre kallar den). Det är som att mixa en symfoni. Inspelningen är klar, alla instrument spelar samma melodi. Nåja, de flesta för i alla fall det, men det är inget som inte kan rättas till.

Bara att kavla upp ärmarna. Det finns hundratals rattar och reglar på mixerbordet. Alla ska ställas precis rätt så att det blir en vacker, balanserad helhet. Så att jag sedan kan vrida upp volymen på storyn till 11 utan att det skorrar i högtalarna.

Från Finland mot Rymden

IMG_2063

Förra veckan gick Worldcon75 av stapeln i Helsingfors. Nu sitter jag hemma vid skrivbordet och försöker smälta intrycken.

På liknande sätt som förra gången jag var på ett SF-konvent, Fantastika i Stockholm (som jag också bloggat om för länge sedan), så åkte jag hem med mängder av nya tankar och intryck som nog inte alla landat ännu.

Det var så mycket som hände, allt fantastiskt kul och givande. Jag har lyssnat på föredrag och paneler om allt mellan himmel och jord, inklusive kvantdatorer och en panel med George R.R. Martin som jag först inte ens hade tänkt gå på eftersom kön för att komma in väntade vara orimligt lång. Men jag kom in.

Ändå är det som kommer att vara med mig längst något mycket enklare. Jag har verkligen uppskattat alla gamla och nya vänner jag träffat, hängt med under konventet och alla samtal jag haft med dem. Jag är tacksam för den möjligheten och gläds åt att vara en del av fantastik-världen. Jag kan inte tänka mig någon bättre.

Nu känner jag mig redo att gripa tag i höstens jobb med ny energi. Jag har mycket att göra.

MacGuffin b gone

Jag jobbar just nu om ett manus en del, p g a reasons.

I går stök jag en del av manus som visserligen fungerade men som var lite för mycket MacGuffin egentligen. Jag hade det som en katalysator för handlingen, men den bromsade också bitvis i onödan.

Det är lite på temat experiment-verkstad, men jag har hittat andra sätt att driva handlingen framåt utan att ändra i huvud-storyn. Det känns som om det gör nytta. Det var inte ens en ”darling”, denna gången, men eftersom den var invävd överallt så är det en hel del jobb kvar för att rensa ut den. Sen ser vi om alternativet fungerar bättre.

Apropå darlings så rök en häromdagen. Första scenen jag skrev i det här manuset åkte till trash efter att ha överlevt säkert fyra omarbetningar. Den har spelat ut sin roll nu och får vila i frid.

Sommartid

På sommaren ska man ju ta det lugnt, jobba så lite som möjligt, läsa desto mer och mest gå omkring och njuta.

Så jag har skrivit om en tredjedel av ett manus för att testa en annan synvinkel och rensa bort delar som inte bidrog tillräckigt till storyn, klippt två avsnitt av Fantastisk Podd och däremellan hunnit hänga en eftermiddag med vänner.

Här är en bild av ett tält för att bevisa att jag dessutom varit uppe i fjällen och vänt p g a alldeles för mycket regn.

IMG_1869

Ha en underbar sommar. Jag kommer troligen inte att hinna skriva mycket här de närmaste veckorna, men man vet aldrig när andan faller på.

Ett steg i taget

Vi spelade in Fantastisk Podd i går och pratade bland annat om vad vi väljer att berätta om vad vi skriver på och till vem.

Jag är alldeles för ängslig med det, inte för att jag tror att någon ska knycka mina idéer (så originell är jag inte) men för att det skulle vara så jobbigt att sedan liksom behöva erkänna vilka projekt som misslyckats. För det gör de, oftare än jag vill tänka på. Den som påstår motsatsen är antingen smått genialisk eller inte nödvändigtvis helt sanningsenlig.

Till slut lyckades mina podd-kollegor dra ur mig ett litet avslöjande, trots allt. Det får ni lyssna på podden för att höra (avsnittet kommer i höst). Men det är i alla fall ett steg i rätt riktning, för jag vill egentligen berätta mycket mer här om vad jag faktiskt skriver på. Det vore så kul att göra det så jag har bestämt ett projekt som just nu är i tidig planering där jag tänker blogga om allt under processen, fast utan spoilers såklart. Jag måste ta sats för att våga göra det, så det kommer ta ett litet tag till, men det kommer.

Bara en liten teaser här och nu: Jag planerar att kombinera en genre jag älskar i dag, med en annan som jag älskade på 80-talet, men som inte gör mycket väsen i dag. Vad kan gå fel med det?

Allt, så klart.