Litteraturfestival i Glommen

I helgen var jag på en riktigt trevlig liten bokmässa, i superfina Glommen i Halland. Mässan var i en liten bygdegård med havsutsikt, bara en sån sak!

Utanför fanns ett tält för författarintervjuer och inne fanns bokbord och massor av besökare. Jag satt tillsammans med Jo Salmson och Jerker Hulthén och pratade skrivande och fantastik med dem så fort det inte var någon som var och klämde på böckerna.

Det var så lyckat och trevligt. Jag är jätteglad att jag fick vara med. Nu är jag full av energi för att kasta mig över redigering av Grävlingen så den får paradplats på bordet till nästa år.

Annonser

Dags att fira!

Dmxji2awRWqQTb8Ndwcg3Q

Jag var inte bara på sommarfest hos min underbara agentur Enberg Agency i går. Jag var också på LB Förlag och skrev på för utgivning av Grävlingen!

Så nu kan jag äntligen berätta att det kommer en psykologisk thriller med övernaturliga inslag, kanske till och med lite åt skräckhållet, med mitt namn på nästa år. Det är en hel del jobb kvar i redigering före allt är klart, men det ska bli så kul och spännande att jobba med nytt förlag, ny bok och ny energi. Snygg katalog för 2019 har de också, med många fina titlar att kolla in redan nu.

Med så här glada nyheter så var såklart sommarfesten extra rolig. Enbergarna är verkligen supermysiga och skämde bort oss med hemlagad mat och trevligt sällskap. Jag är så glad och tacksam att få vara med i gänget.

Och nu är det ju midsommar också!

fullsizeoutput_6917

Aprilredigering!

Hej!

Vad gjorde du under april? Förutom en del personlig turbulens och känslomässiga turer så har jag mer eller mindre bara gjort tre saker: Dagjobbat, tränat och redigerat!

Och med redigerat menar jag verkligen redigerat mycket. Riktigt mycket. Nästan varje dag, all tid jag haft över tills jag inte orkat mer. Men så har jag också mer eller mindre skrivit om ca en tredjedel till hälften av ett viktigt manus, och dessutom ökat omfånget med nästan 20 000 ord. Rätt bra jobbat, om jag får säga det själv.

Utan att ha tränat hade jag dock inte orkat. Det är i sig inte så ansträngande att sitta vid tangentbordet hela dagarna (dagjobbet inkluderat), men mentalt är det mer krävande än en kan tro.

Men nu får jag lite paus någon vecka. Jag skickade manus till agenturen i går och väntar på feedback, inför nästa redigeringsrunda. Under tiden ska jag testläsa en kollegas manus och kanske kolla lite Netflix. Tills det är dags igen!

Mellan vinter och vår

På morgnarna ligger täta slöjor av dimma över marken. Vinterkylan går ur jorden när solen värmer luften. Göteborg darrar mellan vinterns regniga kyla och vårens krispiga kontraster. Kall luft och varm sol.

På samma sätt lever jag just nu i ett mellanläge. Det har varit en tung vinter, på många sätt, och än är den inte över. Samtidigt går det att skönja ett slut på det. Snart finns utrymme att starta på nytt.

Om inte allt för lång tid hoppas jag kunna berätta om roliga saker, nya saker som jag hoppas kommer glädja många med mig. Men för nu måste jag vänta och ha tålamod lite till.

Det är dimmigt i mellanläget. Men förr eller senare lättar det.

Gärna personligt, inte privat

En god vän och författarkollega sade en gång att hen gärna har en personlig relation till sina läsare, men inte privat.

I dagens läge, där till och med det introverta skapande som en författare mestadels ägnar sig åt, är det nästan nödvändigt att dra en sådan gräns. Förr i tiden kunde en författare ägna sig åt sitt skrivande och egentligen aldrig synas mer än som ett namn på omslaget av de böcker hen gav ut. Nu förväntas vi vara ett ”varumärke”, med allt vad det kan innebära. Det ställer delvis nya krav på yrkesrollen.

Den här bloggen uppdateras för det mesta ganska oregelbundet, men nu har det varit tyst längre än vanligt. Jag är visserligen inte så värst bra på att uppdatera mina sociala media mer än i perioder, men även där har jag varit frånvarande. För det mesta beror det på att jag helt enkelt inte prioriterar det för att istället hinna skriva. Det är jag okej med och än så länge har inte mina läsare ställt högre krav.

Just nu är min tystnad tyvärr orsakad av andra saker, sådana som är privata. Det har hänt saker som jag inte vill berätta om här, eller på andra ställen. Inte ännu i alla fall. Jag har inte heller skrivit så mycket de sista veckorna.

Men i dag skrev jag äntligen igen. I dag påbörjade jag inledningen till vad som kan bli en helt ny bok, den som jag tänker skriva parallellt med sista delen av min rymdopera Tusen Solars Rike.

Snart hoppas jag vara tillbaka bakom tangenterna som vanligt igen.

Super19

Gott nytt år!

Jag har gömt mig i skrivbubblan så mycket det gått över jul och nyår. Det var produktivt och sååå skönt att skriva när det är ljust ute som omväxling, men nu är tyvärr den tiden nästan slut och dagjobbet börjar igen på måndag. Så, åter till kvällsschemat för skrivandet.

Jag har i alla fall förberett så att 2019 ska kunna bli ett riktigt spännande år för mitt författarskap. Precis efter nyår skickade jag ny version av mitt senaste manus till min agent, efter att ha redigerat det ordentligt över ledigheten. Det ska snart börja skickas till lämpliga förlag och jag är rejält taggad för det! Utan att avslöja för mycket (ännu) så är det en psykologisk thriller.

Sedan ligger ju tidigare manus ute på en del förlag och jag väntar på besked, bl a om min rymdopera Tusen Solars Rike och ungdomsmanuset från förra hösten.

Håll tummarna för dem alla, medan jag sätter tänderna i att avsluta rymdoperan under våren.

Super19 kan börja!

Författare på dagen

0rpeWzauRESop6jkF5XffA

I mellandagarnas tysthet lever jag som författare på dagen istället för på natten, som vanligt. Det är skönt att faktiskt få arbeta med skrivandet på dagen, när det är ljust (även om bilden är tagen på kvällen). Trots att jag är kvällsmänniska så är det inte så dumt att vara klar med och kunna stänga av alla former av jobb på kvällen, något som helt enkelt inte är ett alternativ när dagjobbet börjar igen efter nyår.

Så här ser det ut när jag redigerar. Nej, jag har inte blivit börsmäklare (som någon sade om denna bilden på FB). Det ser mer avancerat ut än vad det är. På den stora skärmen kör jag Scrivener med manuset jag jobbar på. Den är inkopplad i laptopen, där jag har kommentarer från en (viktig!) läsare, eller annat referensmaterial. På iPaden har jag mina egna kladdar i en PDF av manuset.

Det fungerar bättre för mig än att jobba med utskrifter och fler Post-its om jag ska få ihop ett fungerande manus. I det här stadiet, vill säga. När jag planerar nytt så kräver hjärnan just nu att jag kladdar tidslinjer och annat på papper, trots att jag har och älskar Aeon Timeline på datorn.

Märkligt det där.