Hösten nalkas

September närmar sig. Sommaren är nästan över och kvar är bara kyliga kvällar och vintermörkret som sänker sig över allting, samtidigt som ett nytt arbetsår börjar på kontoret.

Fast jag ser fram emot hösten i år. Det är bokmässa, så klart. Det ska bli kul.

Även om jag (medvetet) inte skrivit mycket i sommar så vet jag sedan tidigare år att jag nästan ofelbart skrivit bäst och mest på höst och vinter så jag tänker använda mig av kvällarna så mycket jag kan. Även om jag inte tänker vara med på NanoWriMo i år heller så har jag beslutat mig att ta mig vatten över huvudet på andra sätt.

Jag har två projekt som båda vägrar släppa taget om huvudet. Jag har brottats med både text till ett av dem och planering till båda den sista tiden och prioriterat dem lite sinsemellan, men nu har jag äntligen bestämt att jag kommer att köra dem båda parallellt. Trots risken att något av dem kollapsar. Jag tänker att om de vägrar låta mig vara så får de väl båda sin vilja igenom då. Bara att skriva på det som känns viktigast just för stunden tills jag bestämmer mig för vilket som ska bli klart först.

Och så ser det minsann ut som om ett av päronträden ger frukt i år. Jag tar det som ett gott tecken.

Ifrågasätter allt

Ingenting är enkelt. Så är det bara.

Jag har valt att blåsa liv i ett gammalt projekt. Det betyder att allt jag gjort hittills i det är ifrågasatt. I dag har jag ägnat mig åt någon slags destruktiv kreationism och slagit hela handlingen i bitar, allt i syfte att sätta ihop den igen på ett nytt och bättre sätt.

Det är inte ens säkert att det är samma story när jag är klar med det. Men å andra sidan så finns det skäl att det inte blev klart alls i förra versionen.

Dags att ta paus, skaffa distans några dagar och sedan börja skriva om texten på riktigt, inte bara plotta upp scener i Numbers och Scrivener.

Metoder

De senaste månaderna, medan jag spelat TV-spel och missbrukat Netflix, har jag funderat en hel del på min metod i skrivandet.

Det finns hur många metoder att skriva som helst. Extremerna är att bara se vad som händer åt ena hållet, eller att planera varje detalj åt andra hållet. Och massor däremellan. (I Fantastisk Podd som kommer i sommar pratar Susanna Nissinen om att skriva från mitten!) Men hur jobbar jag bäst, egentligen?

Hittills har jag gjort olika varje gång. Det funkar. Men ju mer jag jobbar med skrivandet, desto mer ser jag behovet av struktur. Av att veta vad jag ska skriva före jag faktiskt skriver det, inte bara i stora drag utan med lite mer detalj än bara början, mitten och slutet. Jag testade det under redigeringsfasen på mitt senaste projekt och märkte vilken skjuts det gav.

Som test dammade jag av ett halvfärdigt manus på en story jag vill skriva men alltid kör fast i. Min plan är att testa en metod som kallas the story grid (läs här om du är nyfiken) på manuset för att blåsa liv i projektet. Det verkar passa mig ganska bra, eftersom jag redan gör mycket av det metoden handlar om, men utan att formaliserat mina tankar. Och det är ju det jag vill prova att göra. Ordentligt.

Tanken är att testa om jag kan hitta ett sätt att strukturera mig själv som håller för flera projekt. Och på köpet se om jag kan ro i land mitt gamla projekt. Vi får se hur det går.

Dags att börja med att börja om

Det är mitt i sommaren. Ute skiner solen och folk jagar Pokemon som galna i parker och på gator.

Jag har precis hanterat det mesta av de mer akuta jobbsakerna efter DM i segelflyg och börjar komma i nån slags semesterläge.

Så nu är det nog dags. Att börja om. Jag orkar inte sitta stilla och inte skriva mer, semestern är (i det avseendet) slut och det är dags att slita ner tangentbordet igen.

Jag har bestämt mig för att ta upp projektet som jag skrivit Journal of a Novel om här tidigare igen, en sista gång. Den här gången ska jag skriva klart det även om det inte blir bra och sedan antingen begrava det eller redigera det tills det faktiskt blir nåt. Första steget är att planera om manuset och stryka en premiss som jag nu inser bara saboterade för mig.

Samtidigt, i bakgrunden, ska jag plotta upp en annan story som jag verkligen vill skriva men som fortfarande saknar en del komponenter för att fungera.

Det är nästan som att ha två parallella projekt. Men på så olika stadier i arbetet att det bör fungera. Jag ska få det att fungera, om inte annat så för att bevisa för mig själv att jag kan. Och jag har fortfarande novell-embryot kvar att jobba på om båda verkar stanna av.

Det regnar i Skövde

I lördags började DM Västra i Segelflyg. Jag är där, med ett flygplan lånat av min flygklubb.

Det började strålande, med ca 30 flygplan redo att ge sig upp i luften.

Omkring klockan ett gick starten. Luften myllrade av flygplan och trots låg molnbas så gick det framåt på banan med god fart. Jag skuggade en klubbkamrats flygplan under molnen. Det är en svårslagen känslan att glida fram tyst under en molngata tillsammans med andra flygplan.

Sen tog termiken slut. Över Timmele flygfält tog det stopp. När grantopparna kändes väl nära var det bara att landa på Timmele.


Jag var ändå i gott sällskap. Tre plan till landade på samma ställe, och de flesta andra på åkrar runt om.

Det var lördag det. Nu väntar vi på att regnet ska ta slut så vi kan flyga mer före tävlingsveckan är slut. Men jag sitter inte sysslolös. 

Medan regnet smattrar på hangarer och tältduk bygger jag vidare på nästa bok. Det är märkligt hur idéerna tar form när livet runtom stannar av i regnet.

Diverse

I dag är det söndag och det har regnat på mig när jag var ute och sprang. Nu skiner solen igen, såklart. Bättre timing nästa gång.

Just nu pågår semesterstressen på jobbet. Alla klienter vill få allt klart före de själva ska på semester och vissa har inte ens ledigt. I alla fall inte under den svenska högsommaren. Så mina dagar försvinner iväg på kontoret i ett rasande tempo. Ändå har jag hunnit med en del annat.

Vi spelade in podd i onsdags och hann prata några ord över en öl med Erik Granström från som var på SF-bokhandeln och signerade sin senaste bok Vanderland. Jag hann tyvärr inte till signeringen, det får bli en annan gång.

Hur som helst, avsnitten kommer ut under sommar och tidig höst.

Sen har jag fyllt på läsningshögen både med nytt att läsa i hängmattan, gammalt som jag behöver läsa som research och fackböcker om att skriva som Susanna Nissinen tipsade om bl a på inspelningen.

Så snart jag tuggat i mig dem är det dags att sätta tänderna i nästa projekt på allvar. Förhoppningsvis har jag mer klart för mig vad det blir då också. Det kan bli en spännande höst, men först en skön sommar! Jag har en novell att pilla med när det regnar men annars tänker jag fortsätta att dröna augusti ut eller så.

Metoden fungerar

Stackars bloggen, här har det inte hänt mycket det sista. Trist, tycker jag och kanske du, men hur som helst så händer det kanske mer här nu.

Ni som minns (och lyssnar på fantastisk podd) vet att jag haft aktiv paus från skrivandet. Märkligt nog verkar metoden fungera. Det har inte blivit mycket skrivet det sista, bara en ynka skissartad sida på en novell. Men samtidigt bubblar större saker allt närmare ytan. Mina analyser till ett eventuellt nytt projekt fylls knappt alls på med noteringar, men karaktärerna viskar till mig när jag sover. De kommer. De vill ut.

Nu ska jag låta idéerna gro lite till, sedan tar jag hand om dem som de förtjänar. Synd bara att tiden är begränsad.

Fler nyheter: Läs här om du är sugen på att vara med och göra fantastisk podd! Jag hänger i ett tag till, men vi vill bli fler!