Smider planer

Ibland behöver en ta ett steg bakåt och tänka. Det har jag gjort nu, medan jag kutat runt i Andromeda-galaxen i Mass Effect.

Före det lade jag ett projekt jag länge velat skriva till ”jäsning”, och till testläsare. Då har jag skrivit råutkast och redigerat en vända. Efter det behöver jag distans och input från läsare jag litar på före jag kan jobba vidare mot målet.

Snart är det dags för det. Jag börjar känna mig redo och längtar redan. Fast pennan har inte vilat helt. Jag har kommit en bit på ett annat projekt också under tiden.

Och jag har lovat mig själv att berätta mer om vad som är på gång här, lite tidigare än vanligt.

Snart…

Skrapljud som bokmärke!

IMG_1198

Kolla in de här snygga bokmärkena för min e-novell!

Det är lite svårt att signera e-noveller. Men nu finns en begränsad upplaga med bokmärken att signera istället. Så om du har läst Skrapljud och saknar ditt signerade ex, eller blir sugen att läsa och bara behöver ett snyggt bokmärke, maila på bakomtangenterna@gmail.com.

Gäller så länge lagret räcker, först till kvarn.

Grå påsk

Jag har gett mig av neråt landet på utflykt. Sitter på ett litet pensionat och ser ut på regnet.

Det är kallt, men mysigt. Min fru bläddrar i en bok och jag sitter och skriver de första trevande orden på ett nytt projekt.

Projektet är uppe i Scrivener. Jag har satt flaggor på de viktigaste händelserna i handlingen och filat på karaktärerna. Jag har satt ett mål att skriva 40 000 ord till mitten av december. Jag tror att det är rätt format för det här projektet. Drygt 1000 ord har det blivit hittills, men jag saknar några pusselbitar mellan de viktigare händelserna.

Denna gången är det klart mer jordnära än jag brukar skriva. Ibland måste en testa sina gränser och utmana sig själv utanför komfortzonen. Fast det är ingen deckare denna gången heller.

Pausmagi

Det börjar bli vår ute. Jag sitter på flygklubben och hoppas molnen ska skingras. Kanske blir det årets första start i år, kanske inte.

Under tiden jäser manuset. Jag har det ute hos några testläsare och har bestämt att inte röra det förrän de återkommit. Dessutom har Mass Effect: Andromeda kommit, så jag flyger runt i rymden på PlayStation på kvällarna. Bra tajming med min paus. (Står det stilla här så vet ni varför!)

Sist jag hade skrivpaus landade tankarna på manuset så jag kunde skriva råutkastet klart. Det hade inte gått annars. Dessutom hittade jag tre ytterligare projekt att jobba på. Den här gången kommer jag inte pausa lika länge, men jag använder pausen för att prioritera mellan projekten.

Lutar åt att ta mig an ett lite kortare manus först, och låta två längre få lite mer tid att mogna. Jag längtar efter att få skriva, men har verkligen märkt hur mycket planering och förberedelse hjälper mig att skriva bättre. En månad ytterligare tid att tänka före jag sätter igång kan vara skillnaden mellan att lyckas eller att hela storyn tvärbromsar på halvtid. Då kan vi prata om bortkastat arbete!

Releasefest

I kväll var det releasefest för Christin Ljungqvists Vita Tigern på Steampunk Bar.

Det var riktigt trevligt att vara där, hänga med andra Göteborgsförfattare, bokbloggare och andra glada. Tyvärr, jag tog inga bilder. Och jag vet, det borde jag ha gjort. Däremot fick jag hem en mycket fin bok som det finns en signatur i. Den ska jag läsa snart.

Nu däremot fick jag inspiration att plotta upp nästa projekt, medan det jag nyss lagt ut på första testläsning jäser i bakgrunden. Så, tänkarmössan på och Aeon Timelines skrämmande svarta tidslinje i ögonen!

En ny början

I går kväll (nåja, nästan mitt i natten) bråkade jag i över en timme med Scriveners Compile-funktion.

Den vägrade lägga in kapitelnummer. Och inte gjorde den rackarn det ens när jag härmade samma inställning som i förra manuset! Något måste ha ändrats när någon uppdatering landade på min dator. Hrmpf!

Till slut gick det i alla fall och i och med detta har jag satt punkt på första utkastet, första redigeringsvändan på mitt shitty first draft. Jag kanske kan kalla det WIP istället nu? Hur som helst så är det dags att lägga nio månaders skrivarbete åt sidan ett litet tag för att få distans. Under tiden skickar jag det till några få utvalda som helt enkelt får svara på frågan: Funkar detta över huvud taget?

Om de svarar ja så blir det till att putsa upp det ett par varv till, analysera alla dramatiska kurvor och karaktärsutvecklingar så de skiner. Jag har inte mindre än åtta POV-karaktärer den här gången. En av dem är ett rymdskepp, så det så.

Om Skrapljud

När jag var yngre skrev jag massor av noveller. Det var nog så mina författardrömmar började.

Sedan blev det längre noveller och till slut några romaner som gör bäst i att stanna i byrålådan. Men det är ju så en lär sig hantverket. Genom att träna. För ett tag sedan, när jag satt mellan två projekt, tänkte jag att det skulle vara kul att ta upp noveller igen. Jag hade några idéer som kunde vara kul att skriva men som inte lämpade sig för längre format.

En av dem föddes för några år sedan. Jag och min fru hade nyss köpt vårt hus. Det behövde renoveras (nåja, behöver fortfarande). Första åtgärden var att bita i det sura äpplet och lägga om dräneringen. Tomten invaderades av en firma som körde runt med grävskopa och grävde upp allt. Ungefär samtidigt var det tapetsering av sovrum som gällde, så jag hade tillfälligt skrivhörnan i källaren.

När jag satt där något år senare och funderade på noveller så blev jag sugen på att ge mig på skräck. Då kom minnet av tiden när jag satt i källaren och skrev tillbaka. Tänk om något där ute hade skrapat mot betongväggen, bankat på väggarna och velat in i huset?

Tänk om dräneringsfirman hade väckt något som slumrat i jorden?

Av den tanken blev det e-novellen Skrapljud. Den finns ute i dag. Hämta den idag på Epok Förlag eller där du brukar hämta e-böcker. (Den bör finnas överallt, men en del uppdaterar snabbare än andra.)

Jag hoppas att du gillar den.