Omställning

Att skriva är en ständig utmaning. Vissa dagar flyter det, andra inte. Och ibland måste en skifta fokus på ett sätt som kräver tid.

Den sista tiden har jag fokuserat stenhårt på redigering av Grävlingen. Nu är redigeringsfasen över och allt som återstår för mig är korrektur, så snart korrekturläsaren återkommer. Sedan är det liksom ur mina händer och på väg till tryck.

Under tiden har jag börjat med vad jag tänker ska bli nästa manus. Nästa bok, om allt går som det ska. Men den har sina egna utmaningar, precis som varje bokprojekt har. Dessutom kämpar jag med omställningen mellan att gräva ned mig i detaljerna kring Grävlingen till att försöka skriva första skräputkast på den nya. Det är inte lätt. Men det ska gå. Det har gått förut.

För ett och ett halvt år sedan, när Grävlingen precis var ”klar” i första utkast så kändes det oöverstigligt att få den till något värt att publicera. Nu är den nästan klar. Vi får väl se hur det ser ut i mars 2021 med det jag håller på med nu.

Another one bites the dust

Där satte jag punkt till ännu ett råutkast, version 1, lagom till bokmässan nästa vecka.

Det är som vanligt ett helt bedrövligt shitty first draft, men det finns en bra historia där någonstans, begravd mellan fåniga repliker, lata genvägarna och överanvända klichéer. Nu får det vila några dagar, sedan åker rödpennan fram för första redigering.

Nu blir det läsning, Netflix och TV-spel några dagar. Men för mycket vila är inte bra. Det är dags att skriva utkast till synopsis på en hel hög med manus som jag måste bena ut och prioritera. Högsta prio har såklart att planera upp och skriva klart sista delen av rymdoperan, men nu börjar det bli dags att bestämma sig för vilket som ska vara nästa större projekt efter den.

Och så behöver jag ju såklart ett nytt mellanprojekt att jobba på när det går trögt i rymden.

Råutkast klart

Jag klarade det!

Precis nu (nåja, för tio minuter sedan) blev råutkastet till Tusen Solars Rike, del två, klart. Nu återstår en massa redigering och putsande, så själva manus är långt ifrån färdigt. Men jag klarade mitt mål.

Jag påbörjade del 2 med sporadisk planering i höstas. Planeringen avslutades under första halvan av januari. Sedan började jag skriva enligt plan, med målet inställt på ett shitty first draft om ca 85000 ord till sista juni. Utkastet blev klart i dag, den 6 juni 2018. Inte fullt 85000 ord utan ”bara” ca 81000. Men vem bryr sig? Det är nästan ett avrundningsfel.

Jag är i alla fall sjukt nöjd. Inte blir jag mindre nöjd när jag tänker på att jag skrev om stora delar som inte blev bra under april och maj. Dessutom har jag skrivit ca hälften av råutkastet till ett annat projekt under tiden.

Nu tar jag ledigt resten av nationaldagen. Kanske en löptur om någon timme bara. Kanske lite bubbel i kväll. Det har jag nog förtjänat.

2018 börjar bra

Strax efter årsskiftet började jag planera del 2 av rymdoperan på allvar. Så vad har jag gjort?

Jag har ett grovt synopsis, där varje del har ca en sida för ”sin” handling och en sida med allmänna förutsättningar. Jag skrev det när del 1 närmade sig klar, så den är så klart bäst beskriven. Sedan blir detaljerna nödvändigtvis lite färre för varje del, men huvuddragen finns där.

De senaste veckorna har jag jobbat med att bryta ner synopsis för del 2 i scener. Det är en salig blandning mellan plotpoints och karaktärsfrågor, utan ordning alls. Sen har jag sorterat upp den där sörjan och skapat sammanhängande trådar för varje del av handlingen. Jag saknar några trådar som jag vet att jag behöver jobba ordentligt på, men de viktigaste är planerade.

Där brast dock tålamodet och jag kände att jag bara måste skriva! Så jag pausade planeringen och skrev två kapitel. Ett är det som jag tror ska inleda hela boken, ett inleder tråden för en av huvudkaraktärerna i del 1.

De kändes riktigt bra, för att vara shitty first drafts. Men viktigast av allt: jag är på gång!

Mellanprojekt

Jag har gjort ett experiment. Medan jag jobbat på för fullt med min rymdopera så har jag skrivit på en helt annan historia parallellt.

Alla gånger som jag försökt att hålla två projekt i luften samtidigt så har de kraschat. Men skam den som ger sig, så jag vågade igen, fast med nya verktyg. Rymdoperan hade jag rätt så klar i huvudet, och ”mellanprojektet” fick vara något helt annat. Jag planerade upp båda lika noga, scen för scen, före jag skrev. Fokus hade jag på rymdoperan, men jag använde mellanprojektet som avkoppling, eller när jag körde fast.

Så nu har jag ett shitty first draft på något helt annat också. Jag har låtit det vila lite, och tittat snett på utskriften ibland, men nu är det nog dags att läsa det och se om det kanske inte är så dumt ändå.

Samtidigt har jag börjat plotta upp del två av rymdoperan. Kan inte vänta på att börja skrivs den snart.

Fast apropå vänta. Kolla gärna in min tidsresenovell i senaste Brev från Cosmos! Den är dessutom gratis, som en tidigt julklapp.

Pusselbitar

För lite mindre än tre månader sedan rev jag sönder version ett av min rymdopera, kastade upp alla bitar i luften och såg dem singla till marken som konfetti.

Då hade jag en historia med ett (allt för) stort mått av världsbygge, med karaktärer som delvis flöt ihop. Men det som höll ihop hela paketet var rejält med ”sense of wonder”. Den dramatiska kurvan var väl inte perfekt (shitty first draft) men inte åt pipan heller. Nog mest lite långsam.

Sedan dess har jag jobbat på att fokusera varje karaktär att bli sin egen och på det viset faktiskt fått in ännu mer världsbygge utan att tynga texten med fler ord. Den dramatiska kurvan är tajtare, egentligen med samma händelser som förut men i en bättre ordning som gör hela historien tydligare (hoppas jag).

Nu återstår jobbet med att verkligen få ordning på allt som just nu är lite snurrigt efter alla omskrivningar. Det finns till exempel platsbeskrivningar som kommer för sent eftersom scenen de fanns i från början har flyttats. Sen är det dags att låta folk läsa igen, denna gången i större krets än första.

En ny början

I går kväll (nåja, nästan mitt i natten) bråkade jag i över en timme med Scriveners Compile-funktion.

Den vägrade lägga in kapitelnummer. Och inte gjorde den rackarn det ens när jag härmade samma inställning som i förra manuset! Något måste ha ändrats när någon uppdatering landade på min dator. Hrmpf!

Till slut gick det i alla fall och i och med detta har jag satt punkt på första utkastet, första redigeringsvändan på mitt shitty first draft. Jag kanske kan kalla det WIP istället nu? Hur som helst så är det dags att lägga nio månaders skrivarbete åt sidan ett litet tag för att få distans. Under tiden skickar jag det till några få utvalda som helt enkelt får svara på frågan: Funkar detta över huvud taget?

Om de svarar ja så blir det till att putsa upp det ett par varv till, analysera alla dramatiska kurvor och karaktärsutvecklingar så de skiner. Jag har inte mindre än åtta POV-karaktärer den här gången. En av dem är ett rymdskepp, så det så.

Tankar sent på kvällen

Egentligen är det för sent att blogga, till och med för en nattuggla som jag. Men jag väntar på en tvättmaskin som måste tömmas, så varför inte.

En sak som jag aldrig kan sluta att fascineras av med skrivandet är hur tid och rum liksom försvinner när en skriver. Det tar ett tag att komma igång, men sedan är jag bokstavligt talat i den där världen som jag försöker att skapa tills något drar mig ur den.

Jag vet att det egentligen bara är hjärnan som på något sätt byter växel (eller hjärnhalva). Någon har förklarat det där för mig någon gång, men jag har glömt. Så det blir istället som någon slags magi, härligt men underligt.

Nästan lika underligt som att min text faktiskt växer i omfång när jag försöker att stryka allt dåligt jag hittar i den, men krymper när jag försöker att lägga till saker. Nåja, nu är det nog snart läggdags ändå.

Soppa

Jodå, det går framåt. Men det är lite som att röra i en stor kastrull med riktigt grumlig soppa. Godbitarna finns där någonstans, det gäller bara att lyckas fiska upp dem.

Men det är inte för inte som författande kräver tålamod, tålamod och mer tålamod. Jag läste igenom det jag har hittills. Trots att jag vet att det inte är bra förrän efter några redigeringar så är det svårt att se det så här i slutet på det första grova utkastet.

Karaktärerna är i princip det enda som är hyggligt konstant. Allt annat är i någon slags flux: Platser byter namn, folk dyker upp där de inte kan vara eller för tidigt, vet saker trots att de inte borde och det finns mer än en gräsligt klumpig infodump som måste smetas ut i handlingen på något sätt.

Ett helt kapitel, faktiskt, med bara en massa information som inte ens är illa dold bakom minsta replik. Inte för inte som en ifrågasätter hur en tänkte när en skrev det.

Så det är lite jobb kvar, kan man säga. Kul jobb, men mycket av det.

En långsam söndag

I dag är det en sådan där söndag som en måste ha ibland. När inget viktigt händer alls, egentligen.

Jag gick inte upp tidigt, åt frukost länge. Städade ut julen (för sent, skulle vissa säkert säga). Har småfilat lite på min info på bloggen och så där. Ingen palatsrevolution, precis.

Kanske skulle försöka springa lite i eftermiddag, bara för att komma igång igen. Det hjälper tankarna också, inte bara konditionen.

SFD 1 har gått från ren produktionsfas till första grovredigering nu. Alla kapitel ligger i någon slags ordning i Scrivener och bara några få saknas. Jag har redan hittat luckor och vissa val jag gjort som behöver ändras på. Men det känns som om det är halvvägs både i min tänkta wordcount och i ren arbetsinsats före det kanske inte längre får anses helt ”shitty” eller ”first draft” heller.