Prioriteringar

Då var det nya året i full fart. Ingen idé att se bakåt längre, nu är det framåt som gäller.

Ibland tappar jag lite fokus på vad jag gör om jag inte vet riktigt hur och när jag ska komma vidare. Du vet, när man liksom inte kan bestämma sig mellan två trevliga alternativ och tar ett tredje bara för att det blir enklast.

Min lösning är att prioritera och sätta deadlines. Det är en gammal lösning, men den fungerar. Jag har redan satt deadlines för när första utkast av mina shitty first drafts ska vara klara, men sen? Hur ska jag göra med de andra idéerna och när ska utkasten kanske bli något bra istället?

Så jag satte mig och prioriterade dem, med en punkt bokstavligen med titeln ”prioritera igen”. Så nu vet jag vad jag ska skriva under 2017. Tror jag.

Annons

Men vad då?

Jo, så idag fick jag krama ur mig något fungerande i SFD 1. Det kändes trögt, men något blev det.

Istället rann det på som bara den på SFD 2. Det kändes lite som ett guilty pleasure, eftersom det ligger som prioritet 2. Hmpf.

Inget blir som en tänkt. Bäst att jobba vidare och hoppas att det ändå landar rätt till slut.

Väder och vind

Det sägs att man aldrig ska börja en skönlitterär text med väder. Jag köper det. Hur många historier är inte på temat ”det var en mörk och kulen natt”. Det går liksom utför därifrån.

Men det finns undantag. Känn på denna inledning, som i och för sig inte bara handlar om väder:

”It was a bright cold day in April, and the clocks were striking thirteen.” (George Orwell, 1984).

Vädret till trots så är detta en briljant inledning på en briljant bok. Den säger hur mycket som helst om resten av historien, till och med om samhället den beskriver.

Själv sitter jag och funderar på just väder för ett av mina SFD. Även om vissa väderfenomen är överanvända så är de helt klart viktiga för stämningen. Det är en klyscha att det alltid regnar när någon blir ensam och övergiven, men samtidigt är det ett effektivt sätt att illustrera hur eländigt allt är. Och givetvis går åskan när det ska vara läskigt.

Höstvädret i Göteborg är ganska bedrövligt. Det kanske passar bättre än krispig vårluft för en mörk historia som ska utspela sig där. Eller kanske inte. Vi får se.

Spreta med fokus

Detta är vad jag håller på med just nu, sedvanligt anonymiserat:

1. Skriver på the Shitty First Draft,
2. Outline på nästa projekt,
3. Skissar på grunddrag i projekt efter det (som det känns just nu), och
4. Lurar på om jag kan skapa en superskurk till Swedish Zombies nya novelltävling.

Rent tidsmässigt så borde kanske 4 vara 1, men jag har ärligt talat inte hittat rätt idé ännu. Under tiden är det lika bra att ånga på med 1.

Jag vet, det är kanske lite mycket på en gång. Men jag har kommit till en punkt när jag känner att jag måste lära mig att hantera mer än en sak samtidigt, att förfina mina metoder och att snabbare komma i fokus för att skriva. Jag har helt enkelt blivit lite otålig och vill mer än jag hinner, om jag inte gör det.

Jo, om nån undrar. Jag skrev om expositionseländet från förra bloggposten. Det blev nåt annat istället, med samma budskap. Men förhoppningsvis inte (lika) sövande.

Sömnpiller

Exposition. Känn på det ordet lite och våndas.

I så gott som varje skönlitterär text finns det i vart fall något som bara måste förklaras. Allt kan inte smygas in i dialog utan att den blir krystad eller fylld med ”as you know, Bob”, eller dess kusin ”berätta mer, professorn”.

Som ni vet, kära läsare, så blir texten sällan njutbar av sådant. Inte heller av långa förklarande textsjok, rena infodumpar. Så vad gör man när man ändå måste förklara någonting?

Jo, man fortsätter med sitt shitty first draft och dumpar in eländet precis så där klumpigt som det inte får vara sen, när manuset är klart. För att man måste. Eller för att någon enstaka läsare där ute kanske uppskattar att bli lite sömnig och vilja släcka sänglampan medan hen läser.

Outline: Check!

Då sitter jag alltså här med en outline, totalt 75 scener planerade med olika POV-karaktärer för varje uppsorterat och klart. Det tog en veckas jobb att samla ihop tankar som funnits i nästan två år.

Jag vet vad som ska hända. Jag vet när (i storyn), jag vet varför. Jag vet huvudkaraktärerna i grova drag, vad som driver dem var och en. Nu ska jag ge mig på att skriva alla de scener som inte redan är inslumpade här och var redan (ca 20 av de där 75 finns, i mer eller mindre kluddiga versioner).

Jag har skelettet. Nu behöver det förses med skrivandets version av Maslows behovstrappa: Kött, blod, känslor och längtan.

Allra roligast ska bli att se om jag kommer att skratta eller gråta åt min outline när boken sedan är ”klar”. Troligen båda.

Scen för scen

Jag svajar som vanligt fram och tillbaka mellan att bara vilja skriva och behovet av att planera först. Just nu har jag piskat upp en planerings-frenzy och vägrar att skriva ett ord tills jag har i alla fall de viktigaste scenerna uppskissade i någorlunda rimlig ordning.

Jag lurade till och med min egen hjärna från låsning genom att dra fram papper och penna, hör och häpna!

Nu sitter jag med en herrans massa scener planerade men ännu inte skrivna. De flesta karaktärer har sina POV-scener uppskissade, även om flera av dem förekommer i varandras POV-scener. De viktigaste karaktärerna har flest POV-scener, såklart, men jag vet att några karaktärer förtjänar fler än jag gett dem hittills.

Garanterat kommer några av scenerna att kräva att jag byter POV-karaktär, att de får annan ordning eller att de helt enkelt inte behövs. Andra kommer att behövas som jag inte vet ännu.

Håller jag det här tempot så kanske jag kan sätta mig och bara skriva senare i veckan. Det börjar kännas tomt i mitten på manus – slutet är redan skrivet, liksom början. Nåja, ska väl säga att det som är skrivet är SFD, men ändå.

Välgärning och vansinne

I kväll har jag gjort mig själv och min skrivkarriär en välgärning, eller jag hoppas det i alla fall.

Nej, jag har inte sagt upp mig från mitt dagjobb. Med nuvarande utgivning så skulle det vara vansinnigt. Advokat Fredrik ska allt gå till jobbet som vanligt i morgon.

Men jag har ägnat kvällen åt att smida ränker, plotta och planera. En del av det på mitt pågående SFD (shitty first draft), en del på projektet som puttrar i bakgrunden och en del lite mer konkret. Jag är ju bara alldeles för ängslig för att basunera ut mer exakt vad jag hittat på. Jag lovar att berätta så snart jag vågar, d v s när jag är bergsäker på att det går som jag vill.