Arbetsmoralen?

Det är rena högsommaren ute. Vad händer med arbetsmoralen då?

Exakt.

Det är då jag stirrar någon form av deadline i vitögat och kämpar mig framåt i texten trots värmen. Just nu är det min egen deadline för att få klart råutkast 1,5 på del två i min rymdopera som gäller. Så det här blogginlägget blir kort men intensivt.

Men det är i alla fall dags att våga berätta vad rymdoperan heter. Serien heter Tusen Solars Rike (eller A Reign of a Thousand Suns). Det står ju trots allt på min agenturs hemsida.

Vad de olika delarna heter? Det får vara hemligt lite till.

Annons

Bulktext

Det var nästan en månad sedan jag skrev något här. Stackars bloggen.

Det kanske är mindre synd om mitt pågående manus, rymdopera del två. Jag satte precis punkt för den sista av de större trådarna i handlingen, nästan 60 000 ord skrivna. Som alltid i det här stadiet är det en äkta geggamoja. Högt och lågt. Här finns en del riktigt bra scener, men mest byggstenar i en hög och skräp som ska skrivas om eller återvinnas på olika sätt. Bulken är gjord. Nu återstår det roliga jobbet att redigera den till något bra.

Så jag kan nog säga att jag på riktigt är halvvägs igenom manuset nu. Det återstår minst lika mycket jobb som jag lagt ner före det är läsbart. Det ska jag börja med i morgon.

2018 börjar bra

Strax efter årsskiftet började jag planera del 2 av rymdoperan på allvar. Så vad har jag gjort?

Jag har ett grovt synopsis, där varje del har ca en sida för ”sin” handling och en sida med allmänna förutsättningar. Jag skrev det när del 1 närmade sig klar, så den är så klart bäst beskriven. Sedan blir detaljerna nödvändigtvis lite färre för varje del, men huvuddragen finns där.

De senaste veckorna har jag jobbat med att bryta ner synopsis för del 2 i scener. Det är en salig blandning mellan plotpoints och karaktärsfrågor, utan ordning alls. Sen har jag sorterat upp den där sörjan och skapat sammanhängande trådar för varje del av handlingen. Jag saknar några trådar som jag vet att jag behöver jobba ordentligt på, men de viktigaste är planerade.

Där brast dock tålamodet och jag kände att jag bara måste skriva! Så jag pausade planeringen och skrev två kapitel. Ett är det som jag tror ska inleda hela boken, ett inleder tråden för en av huvudkaraktärerna i del 1.

De kändes riktigt bra, för att vara shitty first drafts. Men viktigast av allt: jag är på gång!

2017 är slut

Det här blir årets sista blogginlägg. Året är inte riktigt slut, men nästan.

Så, vad säger en om 2017 då som inte redan är sagt? Jag nöjer mig med att berätta om en milstolpe i mitt skrivande, som jag är väldigt nöjd med. Jag har nämligen lyckats med vad som alltid varit omöjligt för mig. Jag har skrivit två manus under året, parallellt.

Nåja, min rymdopera hade jag smygstartat några kapitel på tidigare, men de skrev jag om så hårt att det inte räknas. Det manuset skrev jag helt och hållet under 2017, inklusive en ordentlig genomarbetning, och nu ligger den på förlag och väntar. Inte nog med det så är det dags för mig att börja med del två nu kring nyår. Om allt går som jag vill så behöver den vara klar under 2018.

Mitt andra manus är vad jag lite hemligt kallar mellanprojektet. Det är inte alls lika stort och komplext som rymdoperan. Det är inte ens fantastik och bara ca 40 000 ord. Men det stora för mig är just att det blev ett manus av det. Det går att skriva mer än en bok på ett år. Jag har klarat det. Nu ska mina stackars testläsare snart få bedöma om det är nåt att ha också.

Sedan är jag nöjd över novellerna jag publicerat i år, Skrapljud och Priset på tid. Allt sammantaget, tillsammans med Worldcon och några saker jag inte vågar prata om här ännu, så är jag mycket nöjd över skrivåret 2017.

Jag håller tummarna för skrivåret 2018 och önskar dig och alla andra ett riktigt gott nytt år!

Rymdopera v2

Det är söndag i november och jag har tagit revansch på deadlinen jag bommade. Andra utkastet av rymdoperan blev klart i går, mer än två veckor före min egen deadline.

Det blev 84 186 ord och 394 sidor PDF (nåja, enligt Scrivener). Nästan prick på antalet ord jag hade tänkt att det skulle bli. Inte så pjåkigt om jag får säga det själv.

Vad händer nu då? Jo, manuset har redan gått till några av mina vanliga stackars testläsare för att se om jag lyckats vrida till allt som jag vill. Sedan går det snart till några andra som har fingret med i utgivningsspelet också. Så snart är det väntans tider igen medan förlagens kvarnar mala.

Under tiden ska jag skriva klart ett av mina mellanprojekt. Men i vart fall till december så är det dags att plotta upp den andra delen i rymdoperan. För det blir mer än en bok den här gången, hade jag tänkt.

Men allra först blir det nog en eller två kvällar framför brasan.

Pusselbitar

För lite mindre än tre månader sedan rev jag sönder version ett av min rymdopera, kastade upp alla bitar i luften och såg dem singla till marken som konfetti.

Då hade jag en historia med ett (allt för) stort mått av världsbygge, med karaktärer som delvis flöt ihop. Men det som höll ihop hela paketet var rejält med ”sense of wonder”. Den dramatiska kurvan var väl inte perfekt (shitty first draft) men inte åt pipan heller. Nog mest lite långsam.

Sedan dess har jag jobbat på att fokusera varje karaktär att bli sin egen och på det viset faktiskt fått in ännu mer världsbygge utan att tynga texten med fler ord. Den dramatiska kurvan är tajtare, egentligen med samma händelser som förut men i en bättre ordning som gör hela historien tydligare (hoppas jag).

Nu återstår jobbet med att verkligen få ordning på allt som just nu är lite snurrigt efter alla omskrivningar. Det finns till exempel platsbeskrivningar som kommer för sent eftersom scenen de fanns i från början har flyttats. Sen är det dags att låta folk läsa igen, denna gången i större krets än första.

Deadline down

I dag har jag officiellt missat min egen deadline för rymdoperan.

Jag brukar vara bra på att sätta och klara mina egna deadlines, även om det är helt fiktiva riktlinjer som ingen utom jag bryr mig om. Så det stör mig en del.

Men å andra sidan så var just denna inte så viktig, egentligen. Av lite olika skäl (som jag tänker vara kryptisk med, så det så) ville jag ha avslutat den här redigeringen i god tid till bokmässan, så jag satte en ganska aggressiv deadline till i dag. Den var lite väl hård, med tanke på att den konkurrerade med deadline i ett annat projekt också.

Så jag får väl äta lite choklad, sikta på att klara plan B och vara klar till slutet av oktober istället. Det räcker gott och väl, egentligen.