Flaggor, vimplar och milstolpar

Jag ägnar mycket tid åt planering just nu. Lite för mycket, kanske, men jag vet att det betalar sig i längden.

Så även om jag skriver kanske 1000 ord i snitt per dag på rymdoperan så ägnar jag förmodligen mer tid åt att planera tre (!) nya projekt. Det är mycket tankar nu och mycket tid som går åt till att sätta små fina flaggor på kapitel eller andra textsnuttar i Scrivener. Det känns lite fånigt, men det är stor hjälp för att få grepp om den dramatiska kurvan. Ligger olika viktiga händelser och vändpunkter för nära varandra så kommer historien att kännas kort eller otillfredsställande. Ligger de för långt ifrån varandra så blir det långtråkigt att läsa.

Sedan är det ju relativt, så klart. Är det 10 000 ord novell så blir det färre punkter och tajtare dramatisk kurva än om det är 100 000 ord. Så klart. Men det hjälper ändå att kunna ta ett steg bort från manus och se om det verkar ligga rätt.

Det enda som retar mig nu är att jag måste ta någon slags beslut vilket projekt att ta tag i efter utkastet till rymdoperans del två. De ska skrivas, alla tre, men i vilken ordning? Om någon kunde svara på det så vore jag tacksam.

Annonser

Så mycket att göra, så lite tid

Det är mycket nu.

Advokatandet tar mängder av tid, så jag ägnar massor av tid (!) åt att hitta strategier för att skriva det jag vill ändå, med kvalitet.

Trick nummer 1: Planering. Japp, det är tråkigt. Men nix, bara en kommer över den inledande tröskeln så tar planeringen inte död på skrivglädjen. I alla fall inte för mig. Tvärt om. Det minskar omställningstiden när jag väl ska skriva.

Trick nummer 2: Flera projekt samtidigt! Den hade jag aldrig trott, om jag kunnat åka tillbaka i tiden och ge mig själv goda råd. Nåja, de är i olika stadier, men återigen: Planering hjälper. Jag har ett huvudprojekt, ett mellanprojekt och ett planeringsprojekt. Målet är att skriva ett huvudprojekt och ett mellanprojekt per år. Det gick bra 2017 i alla fall.

Trick nummer 3: Deadlines. Egna om inte andras. Och att kämpa för att klara dem även om de är helt tagna ur luften. Att vara enveten som en iller. Skam den som ger sig, helt enkelt.

Nu längtar jag bara efter en riktig deadline också. Eller två.

Sova? Äh, det hinner jag inte ändå.

Copy and paste

Jag är nog en hopplös idédriven författare, för jag har en hel hög utplanerade projekt för alla olika idéer jag bollar i huvudet. Mer av skrivjobbet handlar om att inte skriva än en kan tro. En del försvinner eller muterar till något annat. Det är bara de tankar som vägrar att släppa taget som jag till slut lyckas skriva klart från a till ö.

Men jag har börjat lära mig lite om hur min skrivhjärna fungerar nu. Den kräver märkligt nog både planering och omväxling. Parallellt med mitt senaste manus, del ett av tänkta tre i ett rejält komplicerat rymdepos, har jag helt utan planering skrivit på en slags paranormal advokatthriller med skräckinslag. Den är inte i närheten av klar och kanske aldig blir, men den är strålande att för att växla tanke när jag kör fast.

Nu har jag planerat in en enklare historia med ganska jordnära tema (som omväxling, åter igen). Jag hittade faktiskt en gammal text, en tänkt början på en annan historia som jag kan ta delar av nu. Den skrev jag på en skrivkurs och den blev ganska bra om jag får säga det själv. Den kan jag återanvända. Jag kastar ingenting, en vet ju aldrig!

Så även om det är lite fusk så klarade jag dagens antal ord genom att helt enkelt klistra in det mesta av den gamla texten där den med lite omarbetning ska bo i det nya manuset. Det får sätta punkt för dagens jobb, men det räknas väl liksom ändå?

Prioriteringar

Då var det nya året i full fart. Ingen idé att se bakåt längre, nu är det framåt som gäller.

Ibland tappar jag lite fokus på vad jag gör om jag inte vet riktigt hur och när jag ska komma vidare. Du vet, när man liksom inte kan bestämma sig mellan två trevliga alternativ och tar ett tredje bara för att det blir enklast.

Min lösning är att prioritera och sätta deadlines. Det är en gammal lösning, men den fungerar. Jag har redan satt deadlines för när första utkast av mina shitty first drafts ska vara klara, men sen? Hur ska jag göra med de andra idéerna och när ska utkasten kanske bli något bra istället?

Så jag satte mig och prioriterade dem, med en punkt bokstavligen med titeln ”prioritera igen”. Så nu vet jag vad jag ska skriva under 2017. Tror jag.

Separationstankar

Jag insåg när jag skrev rubriken att den låter långt mer dramatisk än den är. Samtidigt illusterar den också vad jag är ute efter.

De flesta författare ligger någonstans på ett spektra mellan de som planerar varje scen före de skriver och de som inte planerar ett skvatt och går helt på känsla. Jag har redan tidigare konstaterat att jag går mer och mer mot att planera först och skriva sen ju mer jag jobbar med mina texter, men jag kommer aldrig komma hela vägen. Jag vill nog inte ens det, för i själva skrivandet, i akten av att sätta ord på ”papper”, sker någon slags korsbefruktning mellan vad jag planerat och vad jag skriver.

För det mesta är det bra, men ibland resulterar det i att en målar in mig i hörn och måste skriva om. Kanske hade det gått att undvika det om jag tänkt klart före jag skriver.

Jenny Milewski sade på fantastisk podd (smygreklam) att hon försöker att separera tänkande från skrivande. Jag skulle nog må bra av det, eftersom mina bästa kapitel rent textmässigt är de som jag skriver med minst tanke. På ren känsla. Samtidigt så skrev jag viktiga delar till mitt förra manus efter att ha just planerat upp nästan hela den delen av storyn. Det höll samman handlingen på ett sätt som jag inte hade klarat annars.

Så även om jag skriver ny text i mitt nya WIP nästan varje kväll så står det klart att jag behöver åstadkomma den där separationsövningen och fokusera mig. Det jag behöver lura ut är bara hur jag ska göra det på rätt nivå.

Hösten nalkas

September närmar sig. Sommaren är nästan över och kvar är bara kyliga kvällar och vintermörkret som sänker sig över allting, samtidigt som ett nytt arbetsår börjar på kontoret.

Fast jag ser fram emot hösten i år. Det är bokmässa, så klart. Det ska bli kul.

Även om jag (medvetet) inte skrivit mycket i sommar så vet jag sedan tidigare år att jag nästan ofelbart skrivit bäst och mest på höst och vinter så jag tänker använda mig av kvällarna så mycket jag kan. Även om jag inte tänker vara med på NanoWriMo i år heller så har jag beslutat mig att ta mig vatten över huvudet på andra sätt.

Jag har två projekt som båda vägrar släppa taget om huvudet. Jag har brottats med både text till ett av dem och planering till båda den sista tiden och prioriterat dem lite sinsemellan, men nu har jag äntligen bestämt att jag kommer att köra dem båda parallellt. Trots risken att något av dem kollapsar. Jag tänker att om de vägrar låta mig vara så får de väl båda sin vilja igenom då. Bara att skriva på det som känns viktigast just för stunden tills jag bestämmer mig för vilket som ska bli klart först.

Och så ser det minsann ut som om ett av päronträden ger frukt i år. Jag tar det som ett gott tecken.

Metoden fungerar

Stackars bloggen, här har det inte hänt mycket det sista. Trist, tycker jag och kanske du, men hur som helst så händer det kanske mer här nu.

Ni som minns (och lyssnar på fantastisk podd) vet att jag haft aktiv paus från skrivandet. Märkligt nog verkar metoden fungera. Det har inte blivit mycket skrivet det sista, bara en ynka skissartad sida på en novell. Men samtidigt bubblar större saker allt närmare ytan. Mina analyser till ett eventuellt nytt projekt fylls knappt alls på med noteringar, men karaktärerna viskar till mig när jag sover. De kommer. De vill ut.

Nu ska jag låta idéerna gro lite till, sedan tar jag hand om dem som de förtjänar. Synd bara att tiden är begränsad.

Fler nyheter: Läs här om du är sugen på att vara med och göra fantastisk podd! Jag hänger i ett tag till, men vi vill bli fler!