Bokmässan är över. Den var som vanligt kul, utmattande och full av möten med gamla och nya vänner.
Nu börjar hösten. Skrivhösten. I dag har jag gjort första utkast till synopsis på mitt mellanprojekt och börjat planera upp höstens skrivande. Jag börjar med att redigera mellanprojektet så att det kan gå till testläsare och agentur, sedan ut i världen!
Det gör jag framför den obligatoriska post-bokmässan-brasan. Fram med rödpennan, här ska fixas!
Rätt vad de var så blev det hösten. Bara så där, efter en rekordsommar.
Snipp snapp snut, så var den sagan slut. Regnet hänger i luften och det är dags att gå tillbaka till jobbet. För mig betyder det att byta jeans och t-shirt mot kostym. Slipsen får stanna hemma dock.
Men slutet på en saga är alltid början på en annan. Jag ser fram emot hösten. Även om jag varit hyfsat produktiv med skrivandet under sommaren så är hösten alltid min i särklass mest produktiva tid. Visst tar jobbet mer tid, men samtidigt blir övriga distraktioner färre.
Jag har mycket att göra, med två projekt att avsluta och två nya att planera för vintern och nästa år. Och så är det ju snart bokmässa igen, där jag har minst fyra vänners framgångar att fira. Kanske kan det snart vara min tur efter det. Vi får väl se.
Det gäller ju att ha tur för att vinna. Det sägs ju att den som tränar mycket ofta har mer tur. Dags att fortsätta skriva.
Vi har regelbundet finfrämmande hemma.
För en dryg vecka sedan traskade grannens katt Moses in genom altandörren när vi satt ute och åt. Han kom ut igen några minuter senare och kelade, smög in igen och hängde en stund med oss. Sedan gick han.
Dagen efter dök han upp igen. Jamade ett hej och ville ha mys. Han försöker allt gulla till sig lite mat ibland, men det får han inte av oss. Han får mat och kärlek hemma så det räcker. Men han verkar gilla att komma förbi ändå. Han har dykt upp nästan varje dag sedan dess.
Han är alltid välkommen. Vi älskar honom och han är en riktig liten gullegris. Hur snäll som helst. Vi tror att han passar på att smyga undan de gulliga men ganska högljudda barnen som också bor i hans hus. Hos oss är det lugnt, svalt på stenplattorna i köket och vi gullar med honom. Så det är nog rätt okej här trots att det inte blir någon mat…
Nu är det snart semester på riktigt.
Jag vet, det är alldeles för mycket fokus på vädret. Men jag var bara tvungen att skriva om det eftersom det för första gången på evigheter gick att sitta ute och skriva.
Inte mitt på dagen, förstås, men medan det fortfarande var ljust som på dagen. Så länge skärmen inte var åt fel håll. Och det gick faktiskt att se, samtidigt som det gick att njuta av vädret och ändå göra framsteg.
Så får det gärna vara några dagar till i år.
Det slog mig i dag att ett enda band har inspirerat mina texter mer än jag nästan törs erkänna.
Det är belgiska Hooverphonic. Och givetvis borde jag kunna mer om bandet än jag gör, men de ska i alla fall få mycket kärlek och lite oombedd gratisreklam av mig här och nu.
Mest är det deras sound, och hur det förändrats över åren, som inspirerar. De började i trip-hop-stil redan 1996 med debutalbumet och har sedan passerat igenom de flesta moderna musikstilar. De har allt från lättsmält rock till riktigt märkliga låtar som Frosted Flake Wood.
I min rymdopera, som jag håller på att redigera, finns en plats som spelar en väsentlig roll för handlingen. Den är mytomspunnen, legendarisk och hemlighetsfull. Flera söker den, av väldigt olika skäl, men bara ett fåtal vet sanningen. En bit av sanningen som inte finns i boken är att Hooverphonic fick mig att hitta den och därmed gav mig sista pusselbiten för att kunna skriva boken. Så tack för det!
Inte nog med det så har de redan inspirerat ett manus jag inte börjat med ännu. Ett som det kliar i mig att få ge mig på.
Så över till Spotify med dig och lyssna på allt de gjort, nu.
Förra veckan gick Worldcon75 av stapeln i Helsingfors. Nu sitter jag hemma vid skrivbordet och försöker smälta intrycken.
På liknande sätt som förra gången jag var på ett SF-konvent, Fantastika i Stockholm (som jag också bloggat om för länge sedan), så åkte jag hem med mängder av nya tankar och intryck som nog inte alla landat ännu.
Det var så mycket som hände, allt fantastiskt kul och givande. Jag har lyssnat på föredrag och paneler om allt mellan himmel och jord, inklusive kvantdatorer och en panel med George R.R. Martin som jag först inte ens hade tänkt gå på eftersom kön för att komma in väntade vara orimligt lång. Men jag kom in.
Ändå är det som kommer att vara med mig längst något mycket enklare. Jag har verkligen uppskattat alla gamla och nya vänner jag träffat, hängt med under konventet och alla samtal jag haft med dem. Jag är tacksam för den möjligheten och gläds åt att vara en del av fantastik-världen. Jag kan inte tänka mig någon bättre.
Nu känner jag mig redo att gripa tag i höstens jobb med ny energi. Jag har mycket att göra.
På sommaren ska man ju ta det lugnt, jobba så lite som möjligt, läsa desto mer och mest gå omkring och njuta.
Så jag har skrivit om en tredjedel av ett manus för att testa en annan synvinkel och rensa bort delar som inte bidrog tillräckigt till storyn, klippt två avsnitt av Fantastisk Podd och däremellan hunnit hänga en eftermiddag med vänner.
Här är en bild av ett tält för att bevisa att jag dessutom varit uppe i fjällen och vänt p g a alldeles för mycket regn.
Ha en underbar sommar. Jag kommer troligen inte att hinna skriva mycket här de närmaste veckorna, men man vet aldrig när andan faller på.
Så midsommar ja!
Jo, den var mycket trevlig. Avslappnat med närmaste familjen. Härlig lunch (sill och potatis), skönt häng och grill på kvällen. Vi besegrade vädret genom att inte ens försöka sitta ute och var precis klara med grillen när det började regna. Grym tajming!
Resten av helgen blåste och regnade om vart annat. Lördagen var speldag med Pandemic Legacy. Aldrig fel att rädda världen och äta pizza. Det planerade segelflyget i dag blev däremot gräsklippning istället medan regnskurarna smattrade på traktortaket, men det var inte illa det heller.
Och nu har jag avslutat mitt skrivbeting för i dag och passerat 10 % på mitt nya projekt. Inte nog med det så har jag på ännu ett sidoprojekt så att jag har mer att noja över att jag borde skriva istället. Och det kanske jag kommer att göra också, men inte i dag.
Med andra ord: helgen kunde inte varit bättre. Eller jo, om det faktiskt blivit lite flyg kanske. Men det låtsas jag inte om just nu.
I kväll var det releasefest för Christin Ljungqvists Vita Tigern på Steampunk Bar.
Det var riktigt trevligt att vara där, hänga med andra Göteborgsförfattare, bokbloggare och andra glada. Tyvärr, jag tog inga bilder. Och jag vet, det borde jag ha gjort. Däremot fick jag hem en mycket fin bok som det finns en signatur i. Den ska jag läsa snart.
Nu däremot fick jag inspiration att plotta upp nästa projekt, medan det jag nyss lagt ut på första testläsning jäser i bakgrunden. Så, tänkarmössan på och Aeon Timelines skrämmande svarta tidslinje i ögonen!
Då har jag officiellt slagits av galenskap, eller i alla fall hybris.
I dag har jag skrivit nästan 2 000 ord, fördelat på mitt SFD och ett av mina puttrande sidoprojekt som jag egentligen inte borde skriva på. Men jag kunde liksom inte låta bli. Båda är så kul och det är ju ändå helg, så det fanns tid att lägga fokus på mer än ett.
Det är tveksamt om jag kan fortsätta det tempot i veckorna, så fokus är fortfarande på SFD 1. Men jag tänker att om jag kör fast eller blir uttråkad så kan ju SFD 2 få lite kärlek. Annars håller jag mig till planen, d v s att SFD 2 får ta över fokus när SFD 1 skrivits klart och ligger på jäsning.
Lite plotting på SFD 2 och annat i den berömda ”pipelinen” är tillåtet, men jag vill inte att mitt splittrade fokus leder till att inget av projekten går i mål. Men ändå, dagens skrivsession har ändå bevisat en sak för mig: Jag kan rulla mer än ett projekt, om jag har tid på dagen för det. Tid som jag för det mesta inte har.
Jag hann till och med kratta löv. Inte illa! Funderar på om jag ska peta lite på den där novellen också bara…
Bakom tangenterna 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.