Timeloop 2013

Ooops! När jag skulle krypa ur hemmamyset och aktivera mitt online-liv så råkade jag trycka på timeloop på tidsmaskinen. Jag landade i början av 2013 när jag satt och skrev en framtidskrönika om förra året och förutspådde vad som skulle hända. Eftersom det skulle skapa en fatal tidsparadox att skriva exakt samma sak igen så hoppade jag snabbt till ett annat kvantuniversum och skrev ett temporalt kommentarsspår till 2013 istället. Här är det!

2013

Januari: Mitt dåtida jag förutspådde mer bloggande. Så blev det. Förutom lite fler inlägg här så blev det gästblogg på Författarcentrum Västs Barnboksnätverks blogg (se här) och på Bonnier Carlsens blogg (här).

Februari: Fyllde år. Mycket mer spännande var det inte den månaden…

Mars: Bytte jobb och fick en fantastiskt fin BTJ-recension på min och Linda Belanners nya bok ”Och bingo är bara för de förlorade” som sedan släpptes i april. Sista veckan i mars var jag mellan jobb så då hann jag smyga runt i Göteborg och ägna mig åt research för mitt nuvarande work in progress.

April: 16 april släpptes bok nr 2, se om mars ovan. Skitkul! Mindre kul dock att det inte blev några recensioner alls i pressen. 😦 Men, bara att inse att man inte har samma PR-värde som en ”riktig” kändis och fortsätta harva på nästa bok istället för att hänga läpp över det.

Maj: Min och Lindas första bok ”Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll” blev teater i Karlskoga, via teaterföreningen Lyset. Tyvärr kunde jag inte ta mig loss från jobbet för att se den, vilket jag sörjer. Grymt av Lyset att sätta upp den hur som helst! Mer sånt! Och så höll jag mitt första riktiga föredrag som författare på författardag i Trollhättan. Spännande och kul, även om jag får erkänna att jag blev ruggigt nervös. Har tänkt mycket på det och lagt om hur jag tänker prata nästa gång jag för chansen. För gärna mer sånt också!

Juni: Lugnet efter stormen när jag lämnat mitt WIP till betrodda läsare.

Juli: Läste, flög segelflyg och njöt av livet. Plottade lite på nya tankar, men skrev egentligen alldeles för lite.

Augusti: Skickade in WIP till förlaget. Nervös, försökte mig på att skriva andra projekt som gick sådär… Åter till ritbordet med dem, men snart är de nog mogna att provas på igen.

September: Bloggen firade 50 inlägg! Tjoho! Och bokmässan bjöd på spännande möten, nya vänner och massor av bra feedback på WIP:en från min förläggare. Jobbar frenetiskt på en ny version och helt ärligt: Det blir mycket bättre denna rundan nu när jag rensat en del och fokuserat på annat. Fast jag är inte klar än, så det kan lyfta ännu mer! Det är ett privilegium att ha en förläggare att bolla med.

Oktober: Fantastika 2013! Mycket mindre än bokmässan, men mycket mer fokus och mycket personligare. Och fler nya vänner! Extra kul var det att lära känna vad som känns som halva fantastik-gänget från Österbotten! Tillsammans smider vi planer som långsamt förverkligas nu… Ser redan fram emot nästa Swecon!

November: Fick moloket lägga ner deltagande i Nanowrimo p g a tidsbrist. Och för att jag ville jobba vidare med mitt WIP istället för att hetsa fram 50 000 ord utan att ha en riktigt solid idé. Tre halva idéer om helt olika saker som inte går att kombinera blir ingen bra bok. Kör en ”skuggnano” med bl a nämnda finska vänner nu i januari istället! Följ #skuggnano på twitter om ni är nyfikna.

December: Kämpar på med WIP och hysteriskt mycket jobb. Men roligast alla kategorier var att få vara med i #MH13 (Musikhjälpen). Tillsammans med 47 andra (mer kända) författare är jag med och skriver en stafettjulsaga som auktionerades ut för hela 17 400 kronor! Allt till radiohjälpens kampanj för att alla tjejer ska överleva sin graviditet. En riktigt fin avslutning på året som jag är uppriktigt stolt över. Väntar med spänning på min tur att skriva i den unika, handskrivna boken!

Nu: Gott nytt år och välkomna till 2014! Det kommer att bli ett sjukt spännande år!

Annons

Memory lane

Kortare blir det inte!

Bläddrade i min hög med gamla refuseringsbrev häromkvällen. Som alla (nåja, de flesta) som försökt komma ut med sitt skrivande har jag en del som jag samlat på mig.

De flesta är korta, på temat att manuset inte passar i utgivningen. Det kan vara sant, men det kan också betyda att manuset helt enkelt inte var bra… Bilden ovan är den kortaste refusering jag nånsin har fått, och på ett av mina allra första manus jag vågade skicka in. I ärlighetens namn så fanns ett standardmässigt följebrev också, men det var inte lika kul att lägga upp.

Idag är jag uppriktigt tacksam att det manuset inte kom ut. Visst, det finns bra grejer i det, nånstans, men nej… Nej, nej…

Ett refuseringsbrev hade faktiskt ganska bra synpunkter nedskrivna. Någon hade läst, någon hade tyckt att det fanns hopp någonstans i mörkret som var mitt spretiga manus. Någon hade till och med sagt hur man kunde göra det bättre!!! Tyvärr föll det platt för mig vid den tiden. Kommentarerna var för abstrakta för mig. Då. Idag hade jag förstått. Idag hade jag skrivit om, skrivit bättre och kanske till och med fått det manuset utgivet.

Det sista brevet som fångade ögat var ganska standard, men med tillägget att de gärna ville se mer från mig. Så här i efterhand är det ju skithäftigt! OK, blev inget. Men ge inte upp!

Hoppfullt.

PS: Inget av refuseringsbreven ovan är från mitt förlag, Bonnier Carlsen. Visst, de refuserade tidigare manus från mig, men var till slut de som sade ”ja” till manuset jag och Linda mailade in.

Förberedd för Bokmässan?

Bloggvärlden kryllar av förväntansfulla inlägg om bokmässan och jag tänker inte vara sämre! Jag ser sjukt mycket fram emot mässan!

För mig är mässan en galen häxkittel som rör upp ett moln av kreativt damm. Det gäller att suga i sig så mycket av det där dammet som möjligt. Efter förra mässan satte jag mig direkt och började skriva på mitt senaste projekt, det som förlaget ruvar på besked om just nu. Gissa förresten om jag kommer att vara nervös och nyfiken när jag träffar min förläggare under mässan? Jag hoppas på positiva besked, så att ni får läsa det. Håll tummarna!

Samtidigt händer så mycket på mässan att det nästan (men bara nästan) kan bli för mycket av det goda  – förra året missade jag ett gäng seminarier när jag fick migrän och fick gå hem… Så det gäller att välja det ”göttaste” och anta en effektiv överlevnadsstrategi. Min strategi i år är enkel, och delvis ofrivillig… Eftersom jag jobbar samtidigt så kommer jag vara tvungen att pendla in och ut för att hinna med både jobb och seminarier, men lyckligtvis ligger kontoret nära mässan så det ordnar sig!

Ni som  vill träffa mig hittar mig vid så gott som alla seminarier på teman kring SF/fantasy, ungdom och lite skräck. Ingen risk att ni missar mig, jag kommer vara en av få med kostym. 🙂 Kanske inte på lördag och söndag, dock, men i alla fall torsdag och fredag. Följ mig på twitter så löser det sig… @fredrikhpersson

Och, om ni vill lyssna på mig och Linda prata om Bingo, och kanske kanske lite om nya projekt, så hittar ni oss båda i Bonnier Carlsens monter 10:30 på söndagen den 29 september. Jag hoppas se er där, om inte förr!

Det, liksom resten av mässan, kommer att vara grymt kul! Välkomna!

Allt runt omkring

Vilka tror att författare bara sitter och skriver böcker hela dagarna? Jag tror att det är rätt få som tror det. Och givetvis är det inte riktigt så heller.

Förutom alla författare som har vanliga heltidsjobb att sköta (de flesta, faktiskt, även jag), så gör många barn- och ungdomsförfattare en hel del besök i skolor och många vuxenboksförfattare (får man kalla det så?) håller föredrag och recenserar andras böcker. Nu för tiden är det såklart väldigt många som också bloggar, facebookar och twittrar hela tiden.

Visst finns det rena skrivperioder, men allt som oftast händer det en massa annat också även då.

Just nu är det mycket runt omkring mitt eget skrivande. Om man bortser från mitt vanliga ”dagjobb” så är det en del att stå i runt marknadsföring av ”Bingo” som knaprar tid från att skriva vidare på nytt. Det är väldigt kul, även om det bitvis är frustrerande att inte hinna fram till manuset på kvällarna. Jag vet ju vad jag vill och vad jag behöver göra med det. Jag längtar efter att hinna!

Men som sagt är det väldigt kul saker på gång. Nästa vecka t ex är jag och Linda gästbloggare på Bonnier Carlsens blogg, här. Och den 22 maj deltar jag i en författardag i Trollhättan, min gamla hemstad! Mer info finns här.

Det kom en låda

Idag kom en tung låda på posten från Bonnier Carlsen. Kul!

Paket!

Så här gör man när man öppnar:

Icke!

<– FEL! Använd inte kniv, böckerna kan skadas.

 

 

 

Så här!

Sax är bättre!

 

 

 

Njut av innehållet.

Blänkande nya böcker

Det här är nog bland det bästa med att vara författare. Fast nu börjar det svåra: att välja ut vilka som ska få var sitt signerat ex före boken släpps!

PS: Gissa vad jag gjorde efter att ha öppnat paketet? Jo, beställde fler böcker från Ad Libris. Fast de var skrivna av andra, som jag väntat på eller lagt på väntelista ett tag. Och så hämtade jag en e-bok att läsa på bussen till jobbet.

BTJ-recensionen

I dag fick jag och Linda Belanner (@lindabelanner) BTJ:s recension av ”Bingo” från vår förläggare Lotta. Riktigt trevlig läsning.

Emelie Ljungberg på BTJ skriver bl a:

”Författarduon Linda Belanner och Fredrik Persson följer här elegant upp sina karaktärer från första boken Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll (2012).”

Och (min favoritdel):

” […] Och bingo är bara för de förlorade bjuder på underhållning i form av bladvändarspänning och en dialog som känns ytterst autentisk.”

Jag blir så glad och stolt att jag liksom studsat omkring resten av dagen. Svårt att hitta bättre pepp för att jobba vidare med nästa projekt än det här, och en riktigt bra start på våren!

15 april rycker närmare…

Urban Fantasy

Häromveckan kom Bonnier Carlsens vårkatalog. Massor av spännande nytt i den, bl a Janina Kasteviks debut ”Slottet av is” får mig nyfiken. Gillar att ingången till hennes fantasyvärld är i hissen! (Extra kul för mig är att Janina var en av de första att notera min och Lindas debut förra året, hatten av till henne!) Janinas blogg hittar du här!

Som allt annat nu för tiden så flyter den stora informationen ut från den tryckta katalogen och in på nätet… För där hittade jag Lindas och min uppföljare, här, före katalogen ens kom i brevlådan. (Den var såklart med i katalogen också…)

Det är något särskilt att läsa om sin egen kommande bok. Det pirrar lite extra, på något sätt. Samtidigt ägnar vi just nu massor av tid åt att redigera och fila till den på alla håll och kanter. Ordet ”klar” i de här sammanhangen är något högst relativt, det kan alltid bli lite bättre. Men det som fick mig att rysa av spänning var att förlaget kallar den för urban fantasy. Och det går jag igång på.

Vad är urban fantasy då? Enkelt kan man säga att det är en subgenre till ”vanlig” fantasy, som oftast utspelar sig i städer och ofta (men inte alltid) i någon slags nutid. Bättre pålästa än jag skulle säkert slakta den definitionen, men för nu får den duga. Andra förfäktar att det inte är en riktig genre alls, vad nu det skulle betyda. Hur som helst så har SF-bokhandeln sedan ett tag hyllmetrar dedikerade bara till just urban fantasy.

Ända sedan jag blev stor nog att få kolla på annat än (dåtidens) bolibompa har jag fastnat för allt som har med SF och fantasy att göra. En storfavorit är Twilight Zone, som många gånger är essensen av vad jag själv tänker på när jag hör urban fantasy. I Twilight Zone handlar det ofta om vanliga människor i skruvade versioner av den vanliga verkligheten. Det är historier som känns som om de skulle kunna hända dig t ex på spårvagnen, eller tunnelbanan, när du är på väg till jobbet i morgon. I högtalaren ropar någon: ”Nästa, Twilight Zone” istället för ”Grönsakstorget”. Och så går du ut i ett helt annat Göteborg. Eller Borlänge, eller var du nu bor. I det där andra stället är allt lite som vanligt, men samtidigt inte alls som vanligt. Det händer saker som du inte hade kunnat gissa bara några minuter tidigare.

Det finns såklart massor av annan urban fantasy som jag gillar. Neil Gaimans Neverwhere är en bok som alla måste läsa! Neil Gaiman är fantastisk, lite av en husgud för mig. Jag erkänner att jag var sjukt stolt över att min och Lindas bok stod bara en dryg hyllmeter från den svenska översättningen av Gaimans American Gods på bokmässan.

En annan bok som står på min läslista är Nene Ormes Udda Verklighet. Jag fick upp ögonen för den när jag lyssnade på hennes föredrag om just urban fantasy på bokmässan. Kan bara inte fatta att jag missat den förut! Förlåt mig, Nene!

I morgon ska jag svänga förbi förlaget i Stockholm. Har faktiskt inte varit där personligen alls förut, så är det när man bor utanför huvudstaden. Ska hälsa på, fika och prata med min förläggare om vad jag hoppas blir mitt nästa projekt. Känns urspännande.

Är det urban fantasy? You bet!

Ödmjukhet

Efter förra inlägget, som ju var mest ego-boost, så vill jag ägna en tanke åt alla andra som på ett eller annat sätt är med på resan.

Jag tänker att mitt lilla verk, som jag (och Linda, såklart) knåpat ihop på kammaren, påverkar så många människors liv i stort eller smått.

Först har vi Karin Hammarqvist, vår fantastiska redaktör, och Lotta Bergqvist, vår fantastiska förläggare. De läser och kommer med ovärderlig kritik och input. Linda, du är såklart självskriven – vi skriver ju tillsammans!!! Bättre co-writer kan inte finnas.

Det behöver väl inte ens nämnas att det aldrig blivit någon bok utan er tre?

Nästa person är Sofia Scheutz, som gjort omslaget till båda Lindas och mina böcker. Båda omslagen är suveränt snygga.

Sedan kommer alla de som gör en massa jobb som inte syns, men som verkligen bidrar till att böckerna hamnar på hyllan hos dig, i bokhandeln och på biblioteket: Tryckeriet, marknadsavdelningen, PR, säljare och agenter. Till och med ekonomiavdelningen, som håller koll på royalty m m. Jag har sällan sett er omnämnas i dedikationer på någon bok, men ni förtjänar all cred ni kan få! Särskilt vill jag tacka vår PR-klippa Lisa Lewin som gjort ett stort jobb i kulisserna, särskilt inför bokmässan

Sist, men absolut inte minst, alla ni som läser! Det är ju för er vi skriver, och jag är glad för varje människa som läser och tycker om det vi skriver. Både ni professionella läsare, recensenter, bibliotekarier m fl, som tycker till och kanske rekommenderar boken, och givetvis alla ni som läser bara för att ni tycker att det är kul.

Om det gick att räkna alla som på ett eller annat sätt berörs av mina och Lindas böcker så skulle det bli ganska många. Det motbevisar alla påståenden att man skulle vara ensam som författare. Långt ifrån. Och att alla ni på något sätt är med gör mig ödmjuk, glad och tacksam.