Releasefest

I kväll var det releasefest för Christin Ljungqvists Vita Tigern på Steampunk Bar.

Det var riktigt trevligt att vara där, hänga med andra Göteborgsförfattare, bokbloggare och andra glada. Tyvärr, jag tog inga bilder. Och jag vet, det borde jag ha gjort. Däremot fick jag hem en mycket fin bok som det finns en signatur i. Den ska jag läsa snart.

Nu däremot fick jag inspiration att plotta upp nästa projekt, medan det jag nyss lagt ut på första testläsning jäser i bakgrunden. Så, tänkarmössan på och Aeon Timelines skrämmande svarta tidslinje i ögonen!

En ny början

I går kväll (nåja, nästan mitt i natten) bråkade jag i över en timme med Scriveners Compile-funktion.

Den vägrade lägga in kapitelnummer. Och inte gjorde den rackarn det ens när jag härmade samma inställning som i förra manuset! Något måste ha ändrats när någon uppdatering landade på min dator. Hrmpf!

Till slut gick det i alla fall och i och med detta har jag satt punkt på första utkastet, första redigeringsvändan på mitt shitty first draft. Jag kanske kan kalla det WIP istället nu? Hur som helst så är det dags att lägga nio månaders skrivarbete åt sidan ett litet tag för att få distans. Under tiden skickar jag det till några få utvalda som helt enkelt får svara på frågan: Funkar detta över huvud taget?

Om de svarar ja så blir det till att putsa upp det ett par varv till, analysera alla dramatiska kurvor och karaktärsutvecklingar så de skiner. Jag har inte mindre än åtta POV-karaktärer den här gången. En av dem är ett rymdskepp, så det så.

Om Skrapljud

När jag var yngre skrev jag massor av noveller. Det var nog så mina författardrömmar började.

Sedan blev det längre noveller och till slut några romaner som gör bäst i att stanna i byrålådan. Men det är ju så en lär sig hantverket. Genom att träna. För ett tag sedan, när jag satt mellan två projekt, tänkte jag att det skulle vara kul att ta upp noveller igen. Jag hade några idéer som kunde vara kul att skriva men som inte lämpade sig för längre format.

En av dem föddes för några år sedan. Jag och min fru hade nyss köpt vårt hus. Det behövde renoveras (nåja, behöver fortfarande). Första åtgärden var att bita i det sura äpplet och lägga om dräneringen. Tomten invaderades av en firma som körde runt med grävskopa och grävde upp allt. Ungefär samtidigt var det tapetsering av sovrum som gällde, så jag hade tillfälligt skrivhörnan i källaren.

När jag satt där något år senare och funderade på noveller så blev jag sugen på att ge mig på skräck. Då kom minnet av tiden när jag satt i källaren och skrev tillbaka. Tänk om något där ute hade skrapat mot betongväggen, bankat på väggarna och velat in i huset?

Tänk om dräneringsfirman hade väckt något som slumrat i jorden?

Av den tanken blev det e-novellen Skrapljud. Den finns ute i dag. Hämta den idag på Epok Förlag eller där du brukar hämta e-böcker. (Den bör finnas överallt, men en del uppdaterar snabbare än andra.)

Jag hoppas att du gillar den.

Teaser…

IMG_0826

En författare kämpar med skrivkramp och sitt förhållande. Samtidigt vaknar något i jorden utanför huset, något som skrapar med klorna mot källarväggarna och vill in.

Kommer på Epok Förlag, fredag den 10 mars 2017. Hämta den där du brukar hämta dina e-böcker, eller direkt hos förlaget.

Korrekturläser

Jag har precis korrekturläst min kommande e-novell, Skrapljud, som kommer på Epok förlag inom kort.

Den är inte särskilt lång, så det gick ganska lätt. Lyckligtvis inte mer än något litet småfel att justera heller och egentligen fanns de nog där redan när förlaget fick mitt manus. My bad.

Men det är slående hur annorlunda det känns att korrläsa manus i det tänkta formatet. När jag korrekturläst tidigare böcker så har det varit på en utskrift, inte alldeles olik mina egna, och sedan har boken känts så där ”har jag skrivit det här” först efteråt. E-novellen kändes kusligt verklig redan i korrekturet.

Och kuslig är den. Jag hade nästan glömt hur otäck den faktiskt är. Hu.

Hisspitch, hisspitch

Så, jag bestämde mig för att skriva korta pitchar för mina nuvarande projekt.

De är så korta att de inte ens kan räknas som baksidestexter. Snarare som en sån där hisspitch som det pratas om i marknadsföringssammanhang. Det ska gå att beskriva boken och fånga någons intresse på kortare tid än det normalt tar att åka hiss. Kanske en mening, eller tre.

Jag tänkte att det skulle vara till hjälp när jag ska prioritera vilket projekt jag ska ta tag i när jag redigerat klart nuvarande och lägger det på jäsning. De där pitcharna får nog filas mer på före de är värda nåt, men det var i alla fall kul att skriva dem.

De påminde mig ändå om att jag faktiskt har fler idéer som är bra nog att göra böcker av, tids nog.

Skrivet på tåg

Jo, det går fint att skriva på tåg. Kanske mest redigering, det är för mycket som händer när folk går omkring i kupén för att jag ska ha fokus nog att skapa helt nytt.

Men hur författarromantiskt det än må vara så är det inte jättebekvämt. Jobbade igenom ett kapitel och nu har jag gamnacke. Jag blir mycket imponerad av er som kan jobba hela resor!

Tacka vet jag skrivbordet hemma, ändå.