Valdagen

I dag är det val i Sverige. Det här är ingen politisk blogg, men jag avbryter mina vanliga skrivfunderingar för att ändå säga det här.

Rösta. Rösta för det du tror på. Det du brinner för. Rösta med hjärtat. Rösta med hjärnan. Rösta för att du kan och för att du får.

I dag har du din chans att påverka och göra livet bättre för dig själv, dina nära och för alla andra i det här landet. Ta den chansen. Gör din röst hörd.

Om du inte redan röstat, vad väntar du på?

Vallokalerna stänger klockan 20:00. Du hinner.

Snipp snapp

Rätt vad de var så blev det hösten. Bara så där, efter en rekordsommar.

Snipp snapp snut, så var den sagan slut. Regnet hänger i luften och det är dags att gå tillbaka till jobbet. För mig betyder det att byta jeans och t-shirt mot kostym. Slipsen får stanna hemma dock.

Men slutet på en saga är alltid början på en annan. Jag ser fram emot hösten. Även om jag varit hyfsat produktiv med skrivandet under sommaren så är hösten alltid min i särklass mest produktiva tid. Visst tar jobbet mer tid, men samtidigt blir övriga distraktioner färre.

Jag har mycket att göra, med två projekt att avsluta och två nya att planera för vintern och nästa år. Och så är det ju snart bokmässa igen, där jag har minst fyra vänners framgångar att fira. Kanske kan det snart vara min tur efter det. Vi får väl se.

Det gäller ju att ha tur för att vinna. Det sägs ju att den som tränar mycket ofta har mer tur. Dags att fortsätta skriva.

En katt på besök

Npc0tKIuTT+QPjswk+uqKQ

Vi har regelbundet finfrämmande hemma.

För en dryg vecka sedan traskade grannens katt Moses in genom altandörren när vi satt ute och åt. Han kom ut igen några minuter senare och kelade, smög in igen och hängde en stund med oss. Sedan gick han.

Dagen efter dök han upp igen. Jamade ett hej och ville ha mys. Han försöker allt gulla till sig lite mat ibland, men det får han inte av oss. Han får mat och kärlek hemma så det räcker. Men han verkar gilla att komma förbi ändå. Han har dykt upp nästan varje dag sedan dess.

Han är alltid välkommen. Vi älskar honom och han är en riktig liten gullegris. Hur snäll som helst. Vi tror att han passar på att smyga undan de gulliga men ganska högljudda barnen som också bor i hans hus. Hos oss är det lugnt, svalt på stenplattorna i köket och vi gullar med honom. Så det är nog rätt okej här trots att det inte blir någon mat…

Nu är det snart semester på riktigt.

Värmeböljan

Jag vet, det är alldeles för mycket fokus på vädret. Men jag var bara tvungen att skriva om det eftersom det för första gången på evigheter gick att sitta ute och skriva.

Inte mitt på dagen, förstås, men medan det fortfarande var ljust som på dagen. Så länge skärmen inte var åt fel håll. Och det gick faktiskt att se, samtidigt som det gick att njuta av vädret och ändå göra framsteg.

Så får det gärna vara några dagar till i år.

Två stora steg

fullsizeoutput_6229

I tisdags var jag uppe i Stockholm för ett möte som jag är mycket glad för.

Under en tid har jag börjat samarbeta med en literär agent för mina kommande verk. I tisdags skrev vi på agentavtalet, under en mysig fika på Berns med utsikt över Berzeli Park. Så nu är det officiellt och jag kan med sprudlande glädje berätta att jag numera representeras av Enberg Agency!

Det här kommer att bli spännande!

Den som läser på agenturens hemsida kanske noterar en detalj i mitt namn också. Jag har länge velat inkludera min frus efternamn i mitt, men ville inte ha ett krångligt dubbelnamn. Sedan namnlagen ändrades för ett litet tag sedan så går det att ha två efternamn, vilket är mycket bättre. Så snart kommer jag att heta Fredrik Persson Winter.

Fast som författare har jag redan tagit det. Det får vara en pseudonym i någon månad tills det officiella namnbytet också är klart.

Fokus och virtuella skogar

I den här teknikens tidevarv behöver vi nog alla då och då stänga av och fokusera för att komma framåt med vad det nu är vi egentligen vill. Skriva, till exempel.

Jag gillar ju all min teknik. Det är sällan jag känner att den distraherar mig, men ibland måste även jag fokusera och hitta sätt att inte kolla facebook eller annat stup i kvarten.

Jag orkar inte hålla på och ta bort appar som stör mig etc. Jag skulle bara installera dem igen i frustration. Det är ingen idé att (som vissa bekanta) posta rätten för andra att skälla på mig om jag lägger ut något när jag inte borde. Så jag hittade ett fint alternativ.

Det finns en liten app som heter ”Forest”. I den planterar du ett frö, ställer in hur länge du inte får kolla på telefonen och sedan bara du väntar. Om du låter bli telefonen så blir det ett fint digitalt träd i din växande lilla skog. Men om du lämnar appen så dör trädet och blir hemskt fult. Finns på alla mobiler, till och med för datorn.

Testa! Låt träden leva. (Även i den riktiga skogen, så klart.) Och fly teknikhetsen en stund för något fint.

Så mycket att göra, så lite tid

Det är mycket nu.

Advokatandet tar mängder av tid, så jag ägnar massor av tid (!) åt att hitta strategier för att skriva det jag vill ändå, med kvalitet.

Trick nummer 1: Planering. Japp, det är tråkigt. Men nix, bara en kommer över den inledande tröskeln så tar planeringen inte död på skrivglädjen. I alla fall inte för mig. Tvärt om. Det minskar omställningstiden när jag väl ska skriva.

Trick nummer 2: Flera projekt samtidigt! Den hade jag aldrig trott, om jag kunnat åka tillbaka i tiden och ge mig själv goda råd. Nåja, de är i olika stadier, men återigen: Planering hjälper. Jag har ett huvudprojekt, ett mellanprojekt och ett planeringsprojekt. Målet är att skriva ett huvudprojekt och ett mellanprojekt per år. Det gick bra 2017 i alla fall.

Trick nummer 3: Deadlines. Egna om inte andras. Och att kämpa för att klara dem även om de är helt tagna ur luften. Att vara enveten som en iller. Skam den som ger sig, helt enkelt.

Nu längtar jag bara efter en riktig deadline också. Eller två.

Sova? Äh, det hinner jag inte ändå.

Dagen bleknade

Morgonen var svartvit utanför fönstret i morse. Den snö som låg kvar hade regnat bort och ljuset från gatlyktorna gjorde allt till skarpa skuggor av husen och träden utanför.

Det första jag såg var nyheten om att Ursula K Le Guin inte längre är med oss. Då grät jag.

Det brukar jag inte göra. Inte för ”kändisar” och andra som jag inte egentligen känner. Men för henne gjorde jag det. Hennes verk har betytt så mycket, för mig och för så många, att det kändes som om dagen hade förlorat sin färg.

Jag har inte läst allt hon skrivit, men allt jag läst har jag burit med mig inuti så länge jag kan minnas. Jag minns att jag förälskade mig i magi och fantasy när jag läste om Övärlden som barn. Hur olidligt spännande det var i de kolsvarta gravkamrarna i Atuan. Det var upplevelser som formade min bild av vad läsning och litteratur kan vara. Spännande, lockande, vackert och skrämmande på samma gång. Det har inspirerat mig och mina egna verk mer än jag kan förstå och fortsätter att göra än i dag.

För det är jag evigt tacksam.

Datornojan

Jag tror att min dator försöker säga mig något.

I dag, t ex, så hade den stannat p g a slut på batteri. Men när jag fick liv i den så hade den ju visst batteri, bara att den tog en evighet att gå att använda. Före alla fönster dök upp stod det oroväckande texter på temat ”error error” i ful text på skärmen. Och senaste uppdateringen tog en evighet att få igång så jag trodde redan i september att lilla datorn hade kastat in handduken för gott.

Min kära gamla Macbook Pro är nästan prick sju år nu och för det mesta still going strong. Jag har faktiskt aldrig haft en dator som har hållit så länge och fungerat så (relativt) felfritt hela tiden. Men… Jag vill inte tappa tempo i skrivandet om den kraschar. Så det blir nog att traska ner till butiken och köpa en ny snart.

Ska bara avsluta ett manus till på denna. Det förtroende är den värd, sedan får den gå i välförtjänt pension.

Från Finland mot Rymden

IMG_2063

Förra veckan gick Worldcon75 av stapeln i Helsingfors. Nu sitter jag hemma vid skrivbordet och försöker smälta intrycken.

På liknande sätt som förra gången jag var på ett SF-konvent, Fantastika i Stockholm (som jag också bloggat om för länge sedan), så åkte jag hem med mängder av nya tankar och intryck som nog inte alla landat ännu.

Det var så mycket som hände, allt fantastiskt kul och givande. Jag har lyssnat på föredrag och paneler om allt mellan himmel och jord, inklusive kvantdatorer och en panel med George R.R. Martin som jag först inte ens hade tänkt gå på eftersom kön för att komma in väntade vara orimligt lång. Men jag kom in.

Ändå är det som kommer att vara med mig längst något mycket enklare. Jag har verkligen uppskattat alla gamla och nya vänner jag träffat, hängt med under konventet och alla samtal jag haft med dem. Jag är tacksam för den möjligheten och gläds åt att vara en del av fantastik-världen. Jag kan inte tänka mig någon bättre.

Nu känner jag mig redo att gripa tag i höstens jobb med ny energi. Jag har mycket att göra.