Jag har precis korrekturläst min kommande e-novell, Skrapljud, som kommer på Epok förlag inom kort.
Den är inte särskilt lång, så det gick ganska lätt. Lyckligtvis inte mer än något litet småfel att justera heller och egentligen fanns de nog där redan när förlaget fick mitt manus. My bad.
Men det är slående hur annorlunda det känns att korrläsa manus i det tänkta formatet. När jag korrekturläst tidigare böcker så har det varit på en utskrift, inte alldeles olik mina egna, och sedan har boken känts så där ”har jag skrivit det här” först efteråt. E-novellen kändes kusligt verklig redan i korrekturet.
Och kuslig är den. Jag hade nästan glömt hur otäck den faktiskt är. Hu.