När lösningen stirrar dig i ansiktet

Ibland är lösningen på problem alldeles för uppenbara. En vet att en liksom måste lösa något i manuset, men det bara vägrar gå ihop. Det kanske inte ens är klurigt eller tänkt att vara en sån där ”wow-vilken-grej”-smart sak som en gärna vill att det ska vara. Det kan vara något aldrig så litet.

Så här i slutfasen på mitt WIP håller jag på att samla in kommentarer från några jag litar på som läser sista versionen före det är dags att släppa iväg det till förlaget (och ducka i panik under skrivbordet). Det är en ovärderlig hjälp och jag känner mig privilegierad som har några vänner som verkligen läser vaket. En av dem nämnde en sak, egentligen inte något som krävde åtgärder. Bara en liten detalj. Men utan att hen visste så löste det ett helt annat problem för mig.

Det var just så – problemet fanns där, lösningen likaså. Jag kunde bara inte se den, det var en så liten sak i sig själv men aldrig så viktig i helheten. Den låg där och bara väntade, nästan ropade efter mig när jag passerade förbi gång på gång utan att se.

Inte nu längre.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s