Köra fast och komma loss

Lustigt det där hur man kan fastna i texten, fastän man vet precis vart man vill med den.

Tills för några dagar sedan så flöt allting på otroligt bra och taktfast, men i måndags så tog det liksom bara stopp.

Visst, jag hade kommit fram till ett problem i texten som jag vetat länge att jag måste lösa, men jag visste egentligen hur. Jag har plottat lösningen sedan någon månad, den var klar. Trodde jag, för ändå gick det bara inte. Utkast efter utkast på den text som skulle ordna upp det hela åkte i papperskorgen, det ena sämre än det andra. För första gången på länge så tvivlade jag på allvar på att min story alls skulle gå ihop.

Så, i kväll, före det var dags att laga mat, så bara det lossnade. Det kändes som när korken ploppar ur en flaska champagne, först lite pysande och långsamt, sedan snabbt med en smäll. Före jag visste ordet av hade jag skrivit hälften av lösningen utan att ens tänka.

Efter maten har jag avslutat och putsat till utkastet lite. Nu känner jag mig redo att fortsätta med ny energi igen.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s