Calendar of tales

Det här tycker jag är ett kul projekt, som för mig väcker många tankar om hur villkoren för författare ständigt förändras. Särskilt med ny teknik och nya media.

Men vad är det? Calendar of Tales är ett litterärt och konstnärligt projekt som präglas av deltagande och… Reklam, faktiskt.

Reklam? Japp. Fast jag börjar i den roliga ändan.

Neil Gaiman är en av mina litterära husgudar. Jag har inte läst allt. Men det jag läst har varit skitbra, helt enkelt. Hans skruvade fantasi och förmåga att göra omöjligheter självklara imponerar stort på mig.

Jag hittade projektet genom att jag följer Neil Gaiman på twitter (@neilhimself – varning, han twittrar sjukt mycket). Neil ställde tolv frågor på twitter, alla baserade på en månad. Typ: ”If August could speak, what would it say?” Och så samlade han in allas svar på frågan på Twitter och skrev en novell för varje månad, inspirerad av ”det bästa svaret”. På  typ två dagar. Bara en sida eller två, men ändå. Rätt bra jobbat.

Projektet fortsätter. Nu kan man skicka in bilder som man inspirerats till av att läsa novellerna. Eventuellt blir det en tryckt kalender, med historierna och bilderna på något sätt.

Så kommer vi till det som kanske är mindre kul: reklamen. Neil Gaiman själv får rätt mycket uppmärksamhet, som givetvis driver försäljning av hans böcker. Smart, och jag gillar!

Men inte nog med det, han får betalt för hela projektet av Blackberry. För er som inte kramat en sån på jobbet i många år så är det en av de första smartphones som kom, före iPhone körde över alla andra på marknaden, android kom o s v. Blackberry har haft problem länge nu och har satsat allt på sin nya version av telefonen som lanseras just nu. Och det är här Calendar of Tales kommer in, som en del av marknadsföringen. Alla inläggen har såklart också en hashtag eller länk kopplad till Blackberrys kampanj.

I sig är det inget nytt. Konstnärer och författare har i alla tider på olika sätt finansierats och stöttats av rika mecenater. Skådisar gör reklamfilm.  Kolla denna, t ex, med Leonardo Dicaprio – Lost in translation for real! Teatrar, symfoniorkestrar och arenor sponsras av storföretag o s v. Varför skulle inte författare göra samma sak, även i dagens samhälle? Det som i någon mån är nytt är att involvera dig, via sociala media. Det är ju faktiskt din historia Neil Gaiman skrivit (om du hade svarat på ett sätt som lockat hans intresse).

Billig kommersialism, säger säkert någon. Eller kanske ett kreativt sätt att både involvera fansen och marknadsföra sig själv, och dessutom få betalt på köpet?

Vad man än tycker, så finns Neil’s historier i projektet här, för den som blir nyfiken. Och vips har även jag, visserligen indirekt men gratis, marknadsfört både Neil Gaiman och Blackberry…

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s