Tempus Fugit

Tiden snurrar

Har jag en kris i mitt författarliv?

I förra inlägget ifrågasatte jag i vilken ordning (eller i vilket kaos) en bok bäst blir till. I går kväll rämnade murarna kring tempusval.

Har ni tänkt på att vissa böcker liksom känns bättre i ett visst tempus? Fantasy i presens, någon? Nej, tänkte väl inte det. En saga blir liksom tryggast i imperfekt. Det var en gång o s v… Det skulle nästan kännas konstigt om det inte var så, det handlar ju ändå om någonting som har hänt, fast på låtsas.

Jag har mest skrivit i imperfekt, oavsett försök på genre. När jag och Linda bestämde att vi skulle skriva vår bok i presens så var det urkämpigt i början. Kändes helt fel att skriva om något som ska hända nu, samtidigt som du läser det. Inte alls det där trygga återberättandet som jag var van vid. Men efter ett tag kändes det helrätt, i alla fall för den storyn.

Idag jobbar jag med tre projekt. Mest uppföljaren till DSIH, såklart. De två andra projekten fick först tävla om uppmärksamheten, men nu verkar det som om ett av dem tar lite mer fart än det andra, så jag slipper allt för mycket split vision. Båda är i alla fall tänkta att vara trygga imperfekt-berättelser.

Men i går hann jag skriva ett helt kapitel i presens i alla fall, utan att ens märka det… Och i världens flyt. Det slog mig mitt i en mening… Vad gör jag nu då?

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s